Den omständighet, att besittningshafvaren aflidit, är i förevarande hänseende ej af någon betydelse, då besittningen öfvergår på arfvingarne eller dödsboets vårdare. Men fall låta tänka sig, då någons död kan verka därhän, att besittningsförhållandet rent af upphör, t. ex. då en ensam fjällvandrare omkommer. Hans tillhörigheter kunna ej stjälas.
Saken måste, för att den skall kunna tillgripas, befinna sig i en annans än gärningsmannens besittning.
Härigenom skiljes tjufnad från försnillning, hvilket sistnämnda brott karakteriseras däraf, att det utgör orättmätigt tillägnande af lös egendom, som är i gärningsmannens egen besittning.
Det utmärkafnde för tjufnad är, att den kränker en annans rådande öfver saken (jfr tyska doktrinens "Gewahrsam"). Denna kränkning äger jämväl rum, då man tillägnar sig det uteslutande disponerandet af en sak, som man blott besitter i förening med en annan person, antingen så att de olika besittarne äro likställda i besittningsförhållandet (t. ex. då saken är under samäganderätt), eller då den ene endast har saken om hand på den andres vägnar och under hans stadigvarande uppsikt eller kontroll. (Jfr Hagerup a. a. s. 8, 17.) Det förutvarande besittningsförhållandet är nämligen icke upphäfdt därmed, att ägaren öfverlämnar saken i annans besittning, förutsatt dock att ägaren bibehåller uppsikten öfver saken. Under denna förutsättning kan olofligt tillgrepp ske: af varor ur en handelsbod från vederbörande bodbiträdens sida; af husgeråd m. m., som lämnats åt tjänare att af dem tillses och vårdas; af arbetsmaterialier, som arbetsgifvaren lämnat arbetaren till bearbetande i arbetsgifvarens egna arbetslokaler; af virke i skogen, som arbetaren fäller för skogsägarens räkning; af saker, som lämnats en fånge till bruk; af saker, som lämnats åt en kusk till förvar i' vagnen eller åt ett stadsbud för transport, då ägaren följer med; af servis, som en restauratör framlagt till gästens begagnande, samt af en koffert, som en föregående innehafvare af ett
