Har gärningsmannen blott för afsikt att tills vidare nyttja saken och därefter återställa den till vederbörande, kan han ej straffas för tjufnad men väl enligt 22:- 12.
Tager man t. ex. en häst för att därmed fortskaffa sig och sedan släpper hästen lös på landsvägen, eller tager man en båt och, efter att hafva satt sig öfver vattendraget, lämnar den uppdragen vid stranden,.så är det ett tecken på att tillägnelseafsikt ej föreligger. Dock måste det ingå i gärningsmannens afsikt, att ägaren skall återfå sitt gods i brukbart skick och inom en ej alltför aflägsen framtid. Carlén (i kommentar öfver 1864 års strafflag) anför såsom exempel på denna sats, att den, som tillgripit en häst och sedan en lång tid flackar, riket omkring med hästen, innan han lämnar den på ett för ägaren okändt ställe, lärer få anses som tjuf.[1]
Rättsfall i Holm 1889 not B. 742. Två kronoarbetskarlar tillägnade sig en båt och använde den, såsom fortskaffningsmedel vid rymning. De ställdes under åtal för stöld af båten. Domstolarna ansågo, att olofligt tillgrepp förelåg. I H. D. var en ledamot af skiljaktig mening och fann hvad i målet förekommit icke mot de tilltalades bestridande innefatta bevis därom, att de tillägnat sig båten i annan afsikt än att, på sätt de uppgifvit, använda den såsom fortskaffningsmedel vid deras rymning, i följd hvaraf de tilltalade, för det de tagit och utan lof brukat båten, dömdes till ansvar jämlikt 22: 12.[2]
- ↑ Jfr stadgandet i yngre Västmannalagen, Manhelgdsbalken 26: 16, att, om en person, som utan lof tagit en annans båt eller häst, med det tillgripna beger sig längre bort (än på samma bys mark), skulle han "tjufwer heta", äfvensom Lagkommissionens protokoll för den 5 maj 1696, däraf framgår, att beslut fattades därom, att till den föreslagna bestämmelsen, att den, som tager och nyttiar annans båt etc., skall vara tjuf, skulle sättas: effter som domaren finner skähl och han öfwertygas hafft oppsåth att sådant annan afhända och borttaga (se Sjögren, a. a. II, 74). Domaren skulle såledespröfva, om afsikten var riktad på olofligt nyttjande eller egendoms afhändande. Jfr Lag-Commissionens förslag till Tiufwa-Balk 4: 5 (Nordinska saml.) samt M. B. i 1734 års lag 43: 3, där orden "utan ondt och argt uppsåt" betyda utan tillägnelseuppsåt.
- ↑ Lammasch a. a. s. 10 anser, att det är tillräckligt för tillvaron af tjufnad, att man tillägnar sig saken för dess bruksvärdes skull. Därför är det tjufnad, säger L., om en fånge för att fly tillägnar sig en civil dräkt och vid flykten beträdes med att innehafva den, eller, om flykten lyckats. underlåter återställa dräkten, sedan han kommit i säkerhet.
