Sista delen af mom., "ringare skräckmedel eller hot" (än vid rån), utmärker, att här ej är fråga om hot, som innebär trängande fara. Jfr 21: 1.
Själfklart är, att därest tillgrepp ej sker t. ex. i följd af att gärningsmannen blir skrämd, gärningen, då ju försök till olofligt tillgrepp (utom i fall af inbrott) är straffritt, ej kommer under straffbestämmelsen i detta moment men däremot eventuellt kan hemfalla under hemfridsbrott (11: 10) eller rättsstridigt tvång (15: 22).[1]
7 mom. Boskapsstöld. Grunden till denna kvalifikation är att söka i svårigheten för den enskilde att taga vård om (bevaka) hemtamda djur, som gå i bete ute å marken aflägse från bostaden. Stadgandet äger tillämpning ej blott på boskap i detta ords egentliga bemärkelse utan äfven å t. ex. renar (jfr Holm 1889 not B 205, 1898: 57 och 1899: 6).
Tillgrepp af t. ex. en utelöpande hund är däremot ej förenadt med straffskärpning. Detta följer däraf, att i 7 mom. talas endast om kreatur, som går i bete. Jfr för öfrigt den föregående framställningen om tillägnelseafsikt (att varaktigt undandraga ägaren rådandet öfver föremålet).
Fordringen "i bete ute å mark" innebär, att tillgrepp af kreatur, som äro ute å marken för annat ändamål, t. ex. föras ut till ett vattningsställe i en utmark, icke bedömes såsom kvalificerad tjufnad. Tjufnadsstraff uteblifver helt och hållet, om kreaturet sprungit in på annan jordägares mark, så att kreaturets ägare kan anses hafva förlorat besittningen af djuret. Jfr Str.L. 22: 19 och Carlén a. a. sid. 345. Jfr äfven Prom.L. till strafflagen § 16 mom. 4.
Genom 1890 års lag, som minskade antalet kvalifikations- grunder, bortföll äfven straffskärpning för ett med det nu ifrågavarande tillgreppet af hemdjur (de äldre lagarnas "gortjufnad") besläktadt
tillgrepp, nämligen borttagande från åker och äng af frukt och gröda, ur skog af huggen ved m. m.,
därå jordens ägare nedlagt arbete, äfvensom tillägnande af
- ↑ Jfr Carlén, Kommentar s. 345.
