vilda djur, som ägaren har i besittning (förvarade) och föder, såsom utestående bistock, fisk ur dammar och sumpar etc. Se för öfrigt 20 kap. 3 § enligt lagrummets ursprungliga lydelse i 1864 års strafflag.
8 mom. Därest fartyget öfvergifvits (utan folk i sjö drifver), föreligger ej tjufnad enligt dess begrepp, men fallet bedömes såsom stöld.
9 mom. afhandlar 3 sådana fall, då ägaren af nöd eller fara alldeles är urståndsatt att värja sin egendom (jfr olikheten med föregående moment). I detta moment afses äfven annan egendom än den, som genom själfva olyckshändelsen satts i omedelbar fara, t. ex. husgeråd, som det brinnande husets granne, af rädsla för eldens spridande, flyttat ut ur sin bostad.[1]
Om samtliga i §:en omtalade fall af skärpning gäller, att snatteristraff' aldrig inträder, utan gärningen bedömes, oafsedt det tillgripnas värde, på grund af den kvalificerande omständigheten, såsom stöld, ehuru 1890 års lag medgifvit, i händelse af synnerligen förmildrande omständigheter (exempelvis tillgrepp af en obetydlighet, hungerstöld), en (snatteri) latitud af en intill sex månaders fängelse. Nya Lagb. säger i motiven: l sammanhang med den nedsättning af straffet, som i 1 § medgifvits i fråga om enkel stöld, hade beredningen ansett det förutvarande väl höga straffminimum för grof stöld i 4 § böra sänkas till två månaders straffarbete. Fall kunde emellertid inträffa, då vid ringare tillgrepp straffet äfven med den sålunda föreslagna nedsättningen blefve alltför strängt i förhållande till brottets beskaffenhet, t. ex. vid tillgrepp af frukt eller dylikt efter klättring öfver plank.
1. med våld å mur, vägg, golf, tak, lucka, fönster, port, dörr, lås eller annat dylikt stängsel brutit sig in i gård, hus, rum eller fartyg;
eller- ↑ Jfr Carlén a. a. s. 346.