Inbrott föreligger, om man lyfter dörren af dess hakar eller böjer undan de spikar, hvarmed fönstret hålles tillslutet. Däremot blir det ej inbrott, om man genom att trycka på en stängd men icke reglad dörr får den att gå upp, eller om man genom ett förut befintligt hål i fönstret sticker in handen och aflyfter fönsterhakarna. Ej heller blir det inbrott, om någon i uppsåt att stjäla hunnit att endast sönderslå fönsterrutan eller uppbryta dörren.[1] Jfr Stockholms RR:s utslag den 5 jan. 1905. Ehuru L. och E. medgifvit, att de natten till den 24 december 1904 i uppsåt att stjäla sönderslagit glasrutan i dörren till en af S. innehafd cigarrbutik och bortplockat glasbitarna ur dörren för att inkomma i lokalen, de likväl icke, vid det förhållande att de icke hunnit inkrypa genom den sålunda åstadkomna öppningen, kunde anses hafva gjort sig förfallna till ansvar för inbrott, ogillades åklagarens talan. I detta utslag, däröfver åklagaren besvärade sig, gjorde öfverdomstolarna ej ändring (dock med skiljaktigheter).
Med "gård" menas ett inhägnadt område, oafsedt om detsamma ligger i närheten af boningshus eller icke, sålunda äfven t. ex. brädgård eller trädgård, omgifven af ett så beskaffadt stängsel, att man för att bereda sig tillträde måste använda våld. "Hus" är likbetydande med en genom vägg och tak begränsad och med jorden fast förenad byggnad. (Utom boningshus exempelvis lada och magasin samt möjligen äfven marknadsstånd af större tyngd och vattenkiosk.)[2] "Rum" omfattar äfven sådana delar af huset, hvilka icke äro bebodda. Till "fartyg" kan ej räknas exempelvis en vanlig båt eller pråm.
2 mom.[3] Lagen uppräknar endast "mur,
vägg, port eller
tak", men äfven plank eller staket få anses höra hit under
- ↑ Jfr Antell a. a.. s. 325 o. f., Forsman. Ant. öfver de särskilda brotten s. 240 och Hagerup a. a. s. 33.
- ↑ I K. Förkl. den 23 mars 1807 p. 17 heter det, att inbrott i hus kan ske "utan afseende på stället, hvarest huset är beläget, eller om det är bebodt eller icke".
- ↑ Något mot detta moment svarande stadgande fanns ej i 1734 års lag utan infördes genom K. F. den 20 december 1745.
