snatteri och särskildt ansvar för s. k. efterföljande delaktighet i tjufnadsbrott enligt 3: 10 (Holm 1897: 533).
Rättsfall i Holm 1890: 268 och 1901: 12'ådagalägga, att, då samtliga snatterier föröfvats mera än två år fore åtalets början, tillämpades preskriptionsbestämmelserna i 5: 14, oaktadt värdet af det tillgripna sammanlagdt gått öfver 15 kronor.
Jfr anm. under följande §.
inbrott, eller sådant brott och snatteri, och varder han därför på en gång lagförd; straffes efter ty i 4 kap. 3 § sägs; och må straffet förhöjas till straffarbete i ett år utöfver den för det svåraste fallet bestämda högsta strafftiden.
Ej må dock genom sådan förhöjning tiden för straffarbetet i något
fall öfverskrida tio år.9 § har sin motsvarighet i 12 § 2 mom. och 13 § i 20 kap. af 1864 års strafflag men innehåller ett tillägg, att bestämmelserna i 4 kap. 3 § skola äga tillämpning jämväl, då någon på en gång lagföres för snatteri och stöld eller inbrott.
Jfr, beträffande 8 och 9 §§, föreskrifterna i 4 kap. 8 och 9 §§.[1]
8 och 9 §§ i 20 kap. hafva ansetts icke vara tillämpliga, då ansvar enligt 12 § ådömts tilltalad, för det han med vetskap om den olofliga åtkomsten innehaft gods, som tillgripits å särskilda ställen och tider (Holm 1898 not B. 377, 1903: 554, 1904: 246).
Jfr anm. under föregående §.
främjat, såsom i 3 kap. 4 § sägs, och tillika i det tillgripna tagit del eller
eljest af brottet vinning haft; straflies som vore han själf gärningsman.Denna § är lika lydande med den 14 § i 20 kap. i 1864 års strafflag.
- ↑ Se Hagströmer, Sv. straffrätt sid. 768-810.
