Sida:Kommentar till 20 och 21 kap strafflagen.djvu/71

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
67
16 § (1875). Motsvarar 12 § i 1890 års lag.

Den som, med vetskap om den olofliga åtkomsten, emottagit, dolt, köpt eller föryttrat något af hvad stulet är, eller besörjt omarbetning eller förändring däraf, skall med afseende å värdet af det, hvarmed han dylik brottslig befattning tagit, straffas för stöld eller snatteri efter 1 §, vare ock lag, som i 10 eller 11 § sägs, där han förut stöld, snatteri, inbrott, rån eller försök därtill begått.

Ej må hvad nu stadgadt är tillämpas för delaktighet i brott efter 2 §, då värdet af det, hvarmed brottslig befattning tagits, ej går öfver femton riksdaler. (K. F. d. 16 juni 1875.)


17 §. (Motsvarar 13 § i 1890 års lag.)

Har man, i uppsåt att inbrott, som i 9 § sägs, föröfva, förfärdigat eller förskaffat sig dyrk eller falsk nyckel, eller har man, med vetskap om annans uppsåt till sådant brott, åt honom förfärdigat eller anskaffat slikt verktyg; straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.


18 §. (Jfr 14 § i 1890 års lag.)

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 6 eller 11 §, skall ock dömas medborgerligt förtroende för alltid eller på viss tid förlustig, och den, som gjort sig förfallen till straff för stöld efter 1, 3, 4 eller 5 § eller till ansvar efter 9 §, varde till förlust af medborgerligt förtroende på viss tid dömd.