och att följaktligen under dessa §§ kunna komma att hänföras fall, hvilka i fråga om straffbarheten icke synnerligen skilja sig från stöld. Angående nedsättningen af straffmaximum i 1 § till åtta års straffarbete säger nya Lagb., att detta straffmått synes såväl i och för sig som i förhållande till straffen för jämförliga brott vara tillräckligt äfven för svårare fall.
med tio år skall rån beläggas i dessa fall:
1. om två eller flera sällat sig samman att rån föröfva och dylikt brott begått;
2. om man rånat egendom, som åt allmänna posten förtrodd var;
3. om rånet skett å någon, som genom allmän farsot, eldsvåda, vattunöd, skeppsbrott, uppror, fiendes åträngande eller annan sådan nöd eller fara var i den belägenhet, att han sig och sin egendom svårligen värja kunde;
4. om rånet skett nattetid i bebodt hus och rånaren dit inkommit genom inbrott, som i 20 kap. 5 § sägs.
Har, i dessa fall, försök till rån skett, på sätt i 1 § sagdt är; dömes gärningsmannen till straffarbete från och med två till och med åtta
år. Lag den 20 juni 1890.
Straffbestämmelserna i denna § enligt 1864 års strafflag
äro mildrade genom 1890 års lag.
1 mom. Det i detta mom. omnämnda fall af kvalificeradt rån förutsätter enligt Carlén (a. a. s. 356), att gärningsmännen förenat sig för att samtidigt uppträda och gemensamt verka. Lagrummet är tillämpligt, då flera sammanslutit' sig för att råna i allmänhet såväl som då aftalet gäller ett visst rån. Straffskärpningen föranledes af den allmänna fara, som ligger i en dylik förbindelse (band) af flera, hvilka yrkes- eller aftalsmässigt ägna sig åt begående af rån (jfr Forsman, Ant. s. 263). Verkställighetsåtgärd måste hafva tillkommit. Äfven om blott en af dem, som sällat sig tillsammans, uppträdt aktivt vid gärningens begående, blifva samtliga straffskyldiga.
2 mom. Stadgandet i fråga är hämtadt från K. F. den 5 mars 1755 och Lag-Com:s Förslag till Straff-Balk 23: 4.
