Jfr 20: 4 mom. 2. Äfven rån "i posthus" får väl anses inbegripet under straffskärpningen i 21: 2 mom. 2.
Rättsfall i Holm 1879 not. B. 295.
3 mom. erbjuder en olikhet mot hvad, som i 20 kap. 4 § 9 mom. stadgas för kvalifikation af tjufnad i liknande fall ("satt ur stånd att sin egendom värja"). Här användes uttrycket "svår]igen". Stadgandet i fråga återfinnes i 1734 års lag M.B. 21: 4, 5. Jfr Kongl. Placatet den 6 december 1697.
4 mom. motsvarar 20 kap. 4 § 5 mom., men här fordras, att inbrott skett. Ang. tolkningen af lagbudet i 2 § 4 mom. hänvisas till framställningen under 20: 4 mom. 5.
sägs andra gången eller sedan han andra gången stöld begått, dömes till straffarbete på lifstid eller från och med fyra till och med tio år; dock må, där gärningen stannat vid försök och omständigheterna äro synnerligen mildrande, tiden för straffarbetet till två år nedsättas.
Inbrott utan tillgrepp vare i fall, hvarom i denna § förmäles, så
ansedt, som i 20 kap. 7 § stadgadt är. Lag den 20 juni 1890.
I 1864 års strafflag hade §:en ifråga följande affattning:
sägs, andra gången eller sedan han andra gången stöld begått, dömes till straffarbete på lifstid eller i tio år; och vare i detta fall inbrott utan
tillgrepp så ansedt, som i 20 kap. 11 § stadgadt är.Ur motiverna till 1890 års lagändring anföres: Enär vid återfall, hvarom i 3 § förmäles, förhållandena, särskildt då brottslingen förut straffats allenast för obetydligare stölder, kunna vara sådana, att gärningen ej bör anses svårare än kvalificeradt rån, första gången begånget, samt giltigt skäl torde förefinnas att jämväl vid återfall medgifva någon mildring i straffet för det fall, då gärningen stannat vid försök, hafva i 3 § införts enahanda straffminima som i 2 §, dock med den afvikelse i fråga om försök, att straffets nedgående under det för fullbordadt brott utsatta minimum gjorts beroende däraf, att omständigheterna äro synnerligen mildrande.
