hvarken brons eller flinta kunnat upptäckas bland lemningarna liksom ringa fragment af kläder, hvilket senare väl kommer deraf att läget var sankt och vattensjukt. Mig förefaller detta fynd likartadt med det Sveriges Historia del 1 s. 124 aftecknade, som 1861 fanns i Danmark. De runda ekskifvorna äro väl lemningar från en vid hufudet stående träask. ― Platsen omkring kistläget är orörd, ehuru jag fruktar att föga hopp finnes det nya fynd der kunna göras, emedan kistan troligen varit nedsänkt, hvilket dess läge 41⁄2 fot under dalbottnen och omkring 22 fot under omliggande marks nivå tyckes antyda”.
De i friherre Fägerskölds skrifvelse omtalade
ekskifvorna äro runda, 1 cm. tjocka, med en längd af 22
cm. och en bredd af 16,5 (?) cm. Antagandet att de
äro botten och lockskifvor af en ask är helt visst riktig.
Hans Hildebrand.
Om den fornsvenska hednalagen.
I Olai Petri Svenska Krönika, sådan den föreligger i den i Klemmings upplaga (Stockholm 1860) följda handskriften[1], läses följande (s. 50—51 hos Klemming): ”Och effter thet här warder nw talat om kamper, kan ey wara onyttigt, at man til vitnesbyrd och för selsynheet skull, setter her in then lagh som i kempande på then tijdh brukadhes, ord frå ordh, som i gambla lagböker finnes[2].
mans maki, och ei ᛘ i brysti, Jach er ᛘ sum þu,
þeir sculu mötas a þriggia wegha motum, Cumber
