Sinfjötles ändalykt.
— — — Sedan konung Sigmund (Völsungsson) en längre tid vistats i Danmark, gift med Borghild, for han åter till det rike, han egde i Frankland, och fick till äkta Hjördis, konung Eylimes dotter. Deras son var Sigurd. Konung Sigmund föll i slag mot Hundings söner; men Hjördis gifte sig sedan med Alf, konung Hjalpreks son. Der växte Sigurd upp i barndomen. Sigmund och alle hans söner voro långt framom alle andre män i styrka, växt och mod och i alla färdigheter. Sigurd var likväl den allra ypperste, hvadan han i fornqvädena allmänligen kallas den främste bland män och den förnämste bland härkonungar.
Sigurd Fafnesbanes andra qväde (utdrag).
Sigurd[1] gick till Hjalpreks hästastod (flock) och valde sig ut en häst, som sedan kallades Grane. Då var Regin, Hreidmars son, kommen till Hjalprek[2]; han var en dvärg till växten och händigare än hvarje man; han var slug, grym och trollkunnig. Regin fostrade och upplärde Sigurd och älskade honom högt. Han förtalde Sigurd om hans förfäder och om den händelsen, att Odin, Höne och Loke en gång hade kommit till Andvara-fors, i hvilken fors var en mängd af fiskar. En dvärg het Andvare, han var länge i forsen i gäddoskepnad och fick sig der mat. Otr (d. ä. utter) het vår broder, qvad Regin, som ofta for i forsen i en utters skepnad. Han hade en gång tagit en lax och satt å åbacken och åt blundande. Loke slog honom med en sten till bane.
