Den här sidan har korrekturlästs
tidsbestämmelse talar äfven beskaffenheten af dessa nu omhandlade inskrifters språk, om man sammanställer det samma, såväl med det, som vi läsa å sådana Svenska runstenar, til hvilkas ålder man något så när kan sluta[1], som ändteligen med den Danska tunga, som talar till oss från de Nordjutska Jälinge-stenarne, Lilj. 1537 och 1538[2], af hvilke den förre, som är yngst, restes efter konung Gorm den Gamle (död omkring 936) af hans son och efterträdare konung Harald Blåtand, som styrde Danaväldet till år 986.
Med stöd af dessa och flere andra grunder, anser jag, att Sigurds‐ristningarna blifvit gjorda omkring eller före midten af det elfte århundradet, ja, att de väl kunde vara 50 år äldre eller mera.
- ↑ Det är bekant, att de fleste äldre Svenske runstenar till tiden icke kunna närmare bestämmas. Ett välkommet undantag härifrån gör en sådan, som vår utmärkte runforskare R. Dybeck nyligen upptäckt och utgifvit i Sverikes Runurkunder (Fol.) II. 118. Det är Väsbystenen, Ösby socken i Uppland, omkring 3½ mil norr om Stockholm. Inskriften har kors och är kristen, men synes höra till de äldre, då inga stungna runor finnas deruti, och ej häller några skiljetecken mellan orden, utom på tvänne ställen, för att utmärka vigtigare afdelningar i meningen, och på flere ställen skola äfven runor dubbelläsas. Inskriften är denna: Alit raisa stain þino ftir sik sialfan | hon tuk (n)uti kialt a nklanti | kuþ hialbi hons ant. Runan ᚿ, n, näst efter ordet tuk är något otydlig, och derföre har detta ställe blifvit orätt uppfattadt både af Utgifvaren och mig (se Dybeck anf. st.). Men runmästaren G. Stephens har skarpsinnigt löst denna knut och med vanlig välvilja meddelat mig sin läsning, hvilken för öfrigt öfverensstämmer med Dybecks: Ali (li)t raisa stain þino (o)ftir sik sialfan | hon tuk (K)nuti kialt a (A)nklanti | Kuþ hialbi hons ant. Det är: Åle lät resa sten denna efter (el. åt) sig sjelf; han upptog (åt) Knut gäld (el. skatt) i England. Gud hjelpe hans ande. Denne Åle räknade sig således och med fullt skäl till berömmelse, att han lyckligen utfört det mannapröfvande hvärfvet att af de nyligen underkufvade Anglerne utkräfva skatt åt segervinnaren, konung Knut den Store. Och då Knut besteg Englands konungastol år 1017 och dog 1035, så moste denne runsten tillhöra åren 1030—1040.
- ↑ Jfr Annaler f. Nord. Oldkynd. og Hist. 1852, sid. 318; samt jfr mitt tillägg dertil i årg. 1853, s. 350.
