Jämnför man åter de båda ristningarna sinsemellan, särdeles hvad figurteckningarna vidkommer, så skulle man lätteligen kunna blifva böjd för att anse G. för att vara en sämre gjord efterhärmning af R., och således vara yngre. Men ser man åter på grofheten eller man kunde väl säga råheten i figurernas former och på deras sammanställning inbördes å den först nämnda, torde man svårligen kunna annat än anse Göksstenen för att vara äldre. Samma intryck får man ock vid att betrakta sjelfva rundragen i de båda inskrifterna. Ty då runorna å Ramsundsberget städse äro väl formade samt inhuggna med van och säker hand och med skarp mejsel, så hafva de deremot, såsom redan blifvit nämndt, å Göksstenen ett så groft och ojämnt utseende, att de knappast tyckas kunna vara huggna på vanligt sätt, utan efter huggningen åtminstone verkligen ristade eller gnidna in med något nera klumpigt verktyg, om icke rent af med ett hvasst stenredskap. Detta gäller likväl hufvudsakligen blott om runorna, icke om den öfriga figurristningen, hvilken i allmänhet är mera grund, stundom ganska svag och otydlig.
Mycket mera hade utan tvifvel både kunnat och
bort sägas och mycket vidare utföras angående dessa i
så många afseenden betydelsefulla fornminnen: — så
hade kunnat tilläggas en fullständigare jämnförelse
mellan de olika uppfattningarna af Sigurds-sägnen, som
förekomma i den äldre och i den yngre Eddan samt i
Völsungasagan; vidare en noggrannare undersökning af
språket uti inskrifterna, i synnerhet i den mera svårtydda
å Göksstenen; — men då tiden för denna gång icke
tillstädjer att använda en större utförlighet, har jag för
tillfället allenast velat lemna en antydan om min
