INLEDNING
Historien har med rätta af ålder kallats magistra vitæ, lifvets läromästarinna. Den uppgiften är oförenlig med ställningen som ancilla fidei eller ens pietatis, tjänarinna åt tron eller fosterlandskärleken. Lärdom kan forskningen bjuda endast genom att framlägga sina slutsatser alldeles oberoende af deras användbarhet till stöd för några om än aldrig så höga praktiska syften. De nuvarande sträfvandena öfverallt i världen att förvandla det vetenskapliga arbetet till ett slags höglärd agitationsverksamhet sammanhänga ej endast med stundens läge utan också i hög grad med de djupare andliga strömningar, som själfva till stor del bidragit att skapa tidsläget. De äro sålunda lätta att förklara, men deras tendens att försvåra och skapa likgiltighet för den verkliga forskningen minskas ej därigenom.
Den här föreliggande undersökningens uppgift är efter ringa förmåga rent vetenskaplig, i den nu antydda meningen. Den vill ej ta parti i de strider som rasa utan endast begagna erfarenheterna från fordom i förening med erfarenheterna från i dag till att söka bättre förstå såväl det förflutna som det närvarande. I själfva verket är det svårt att tänka sig en uppgift inom den ekonomiska historiens område som är tacksammare att ta upp just nu än en undersökning af den senaste stora handelsspärrningen; såsom skall framgå af den följande framställningen, äro både likheter och olikheter mellan Napoleonskrigen och det nuvarande kriget i högsta grad lärorika. Men uppgiften kan knappast väntas behandlad objektivt, d. v. s. ut ifrån sina egna förutsättningar, af dem som andligen taladt stå midt i den pågående striden, ty möjligheterna att begagna lärdomen om det förflutna till spjut, slungade mot fiendens leder i krigarens lofliga afsikt att såra och döda, äro här helt naturligt legio.
Någon tillnärmelsevis uttömmande behandling af kontinentalsystemet ligger emellertid utanför hvad som här kunnat försökas;
1—181359. Heckscher. Kontinentalsystemet.
