hvilket dock i hufvudsak uppväges af en motsvarande uppgång för Medelhafsländerna; och andra upplysningar peka på åtskilligt större export äfven till Nordeuropa, såsom strax skall visas.
Undersöker man närmare läget på fastlandet och närmast i Tyskland, visar sig under 1808 som den största förändringen en enastående stegring i råbomullspriserna och brist på råbomull, som tillfördes hufvudsakligen genom försäljning af kapade laster. På Mickelsmässan i Leipzig nådde den brasilianska bomullen (Pernambuco) upp till en stegring af 223 % öfver det normala, och såsom förut gjorde sig detta särskildt kännbart i Frankrike, där textilindustrien i Nantes genom låneunderstöd sattes i stånd att gå öfver från bomull till ull. Eftersom England själft hade råbomullsbrist, kan detta dock endast delvis tillskrifvas den kontinentala själfblockaden. I afseende på dennas effektivitet hade Napoleon att anteckna framsteg på ett håll, nämligen i Schweiz, där smugglingen af engelska varor upphörde efter 1808; men fortfarande var det ur denna synpunkt långt viktigare Holland en mycket öm punkt. Konung Louis gjorde visserligen redan i januari en ansats till effektiv kustspärrning. Men smugglingen fortfor så öppet, att butikerna i Leyden enligt Louis’ eget vittnesbörd utan försyn utställde massor af engelska manufakturer; och genom dekret den 16 september 1808 tillgrep Napoleon i våldsam förbittring åtgärden att spärra Frankrikes gräns för alla kolonialvaror från Holland. Detta synes ha haft en viss verkan, såsom man kan se däraf, att tillförseln af engelskt garn och den redan förut obetydliga manufakturtillförseln till Leipzig öfver Holland upphörde vid denna tid. Och en månad senare (23 oktober 1808) utfärdades ett ytterst drakoniskt holländskt dekret om hamnarnas stängning — t. o. m. så outreradt att man obetingadt kan betvifla dess tillämplighet: exporten förbjöds tills vidare, intet handelsfartyg, in- eller utländskt, fick under någon förevändning inlöpa i holländsk hamn, vid vite att bli beskjutet, fiskefartyg skulle återgå till sina afgångsorter men konfiskeras vid minsta tecken till förbindelse med fienden o. s. v.[1]
Nya handelsvägar 1808 Verkan häraf blef emellertid en ny förskjutning af handelsvägarna. Till en början visade Helgoland nu sin oerhörda betydelse som stapelort eller bas för den engelska smugglingen till Nordtyskland. England nedlade (enligt Rists depescher) under 1808 500,000 pund sterling på
- ↑ Cérenville, Le syst. cont. et la Suisse 309. — Duboscq n:r 117, 118, 126, 146, 158, 159, 160, 167, 178, 189, 190 och sid. 47 ff. — Holländska förordningar: Martens, Nouv. rec. I 458 f., 474 f.
