porten af råsocker nästan tredubblades, och kaffeexporten liksom sjöfarten mer än fördubblades. De preussiska hamnarna liksom de pommerska blefvo nu också regelbundna infallsportar för varutillförseln, och mest ominöst var, att också Ryssland, som alltsedan början af 1808 haft kännbara olägenheter af afbrottet i förbindelserna med England, nu i slutet af året släppte in (s.k.) amerikanska varor. Östersjökusten kom till den grad i handelns medelpunkt, att »fieranterna», de östeuropeiska judiska handlandena, drogo till Königsberg och Riga i stället för till Leipzig för att täcka sitt behof af engelska manufakturer. Öfver Triest och Fiume kom till sist också engelskt garn i stora mängder före fransk-österrikiska kriget och äfven efter dess slut från de »återköpta» partierna.[1]
Påtagligen undgick hela denna utveckling icke Napoleon, som tvärtom genom ett helt nätverk af spioner hölls underrättad om hvad som skedde både i och utom hans välde; och det är klart, att han icke utan vidare ville låta det passera. Han dröjde ej med sina motåtgärder ens till det österrikiska fälttågets slut men begränsade dem i hufvudsak till uppgiften att isolera Holland, som i hans ögon var den allvarligaste breschen af alla i systemet. Samtidigt med att han, som nyss nämndes, förnyade gränsspärrningen mot Frankrike, påbjöd han (genom dekret i Schönbrunn den 18 juli 1809) plötsligt en motsvarande spärrning gent emot Tyskland och lät omedelbart sätta den i verket utan att ens underrätta de »protegerade» furstar inom Rhenförbundet som spärrningen berörde, Westfalens konung, Jerôme, som var hans bror, och storhertigen af Berg. De smugglade varorna ansågos af franske generaltulldirektören Collin de Sussy gå uppför Rhen och Ems samt sedan landvägen genom storhertigdömet Berg (närmast motsvarande Ruhrområdet) till hela Rhenförbundet. I slutet af juli inryckte nu franska tullmän och bildade en kedja från Bremen öfver Osnabrück ned till Rhen vid Rees i närheten af gränsen till Holland, som därmed var afskuret från förbindelsen öster ut. Denna kordong gjordes tredubbel, bestående af trupper, gendarmer och tullmän; enligt en uppgift skulle en af linjerna ha gått utefter holländska gränsen från Varel vid Jadeviken till Emmerich vid Rhen strax norr om Rees. Den våldsamhet, hvarmed det hela genomförts, skapade emellertid stor förvirring. Lokalmyndigheterna
- ↑ Lettres inéd. de Nap. (ed. Lecestre) n:r 476, 477, 527, 555. — Duboscq n:r 209, 220, 277. — Schmidt, Grand-Duché de Berg 348 ff. — Wellesley, Corresp. III 196. — Prytz, Kronologiska anteckningar rörande Göteborg (1898) 95. — Bergwall tab. 3. — Channing, The Jeffersonian System 253. — Tarle, Kont. blokada I 486.
