emedan den vägen ansågs tryggare för franska och danska kapare än den direkta.[1]
Den engelska
krisen
1810—1812
Hur tedde sig nu Englands handel under intryck af denna
händelseutveckling på fastlandet? I afseende på manufakturexporten hade
man på förhand anledning att vänta nedgång, ty afsättningen öfver
Nordsjökusten var afgjordt försvårad, och omvägen öfver
Östersjökusten kunde ej undgå att antingen fördyra varorna för konsumenten
och på så sätt minska afsättningen eller också sänka priset för
producenten. Däremot var det ej a priori gifvet, att kolonialvaruhandelns
förutsättningar skulle vara ändrade, eftersom den skärpta kontrollen
och de nya afgifterna motsvarades af den vidtgående import som
Trianonpolitiken och licenserna medförde.
Ser man till det faktiska händelseförloppet, ger ej heller detta några säkra hållpunkter för sammanhanget mellan orsak och verkan, hvilket för öfrigt alltid måste vara en teoretisk fråga. Vid första påseendet kunde detta sammanhang visserligen förefalla ganska gifvet. Den ekonomiska högkonjunkturen i England afbröts nämligen af en våldsam kris i juli och augusti 1810. De rent kommersiella svårigheterna, med konkurser i enaståede mängd bland köpmännen, utgjorde början häraf men aftogo i någon mån fram på sommaren 1811 och än mer från februari 1812. Däremot fortgingo den stora arbetslöshet och djupa nöd, som något senare inträdde framför allt för bomullsindustrien och dess arbetare, under större delen af år 1812 och föranledde i sin tur allvarliga oroligheter, i synnerhet de s. k. Luddite Riots med massförstöring af väfstolar från november 1811. Det var därför endast naturligt, att Napoleon i dessa händelser, förenade med den starka försämringen af Englands valuta, skulle se den efterlängtade frukten af sin långa strid emot grundvalarna för fiendens ekonomiska tillvaro. Men redan det förhållandet, att krisen ej var enbart engelsk utan minst lika mycket fransk, och ej ens enbart engelsk och fransk utan starkt
- ↑ Corresp. de Nap. n:r 16476, 16713, 17040, 17041, 17062, 17071, 17098, 17099, 17179, 17395, 17517, 18082. — Vandal, Napoléon et Alexandre I:er II 487 ff., 508 ff., 557, III 208 f., 215 f. — Memorialet 1816 tryckti Engl. Hist. Rev. XVIII (1903) 122 ff. — Hansard XXI 1056. — Schinkel-Bergman, Minnen VI 69 f. och bil. 10 (bref från landsh. von Rosen till Karl Johan). — Lars von Engeström, Minnen II 182 f. och bil. 5 c (bref från Rosen till v. E.). — Ross, Memoirs of Saumarez II 229 ff. — Clason i Sveriges historia IX A 26 f., 149 f., 156 ff., 213. — Landsh. Rosens bref 8 sept. 1810, tryckt Ahnfelt V 239. — Bergwall, Götheborgs varuutskeppn. tab. 5. — Fröding, Det forna Göteborg (1903) 115 ff.
