Man finner här i öfverensstämmelse med det föregående nästan samma läge 1810 som 1809 men däremot under 1811 en väldig nedgång — väl att märka oberoende af prisförändringen — som för väfnaderna uppgår till 35 1⁄2 % och för garn till ej mindre än 54 %.
Så godt som alla yttranden i frågan om krisens orsaker särskildt under 1811 äro också ense i att framhålla bristen på afsättning och fastlandshamnarnas stängning; och hufvudfaktorerna sammanfattas ganska väl i ett af Tooke återgifvet bref från Liverpool (den 22 november 1810), hvarur följande må citeras:
»Verkningarna af en väldig import af amerikanska och koloniala varor, långt utöfver vårt eget behof under vår handels mest blomstrande tider och af hittills okänd omfattning, ha i våra fastlandsförbindelsers nuvarande åtstramade skick utvecklat sig till talrika, omfattande och i enastående grad bekymmersamma fallissemang. En del af dessa olyckor bör dock rättvisligen tillskrifvas följderna af den sangviniska och lättsinniga företagsamhet, bestående i stor export af våra industriprodukter till Sydamerika, som så godtroget följde på La Plata-expeditionen och den portugisiska regeringens öfverflyttning till Brasilien. De fingo ytterligare näring genom de spekulationer som rådde under den amerikanska afspärrningens olika stadier och som tyvärr ej begränsades till tiden för dessa omständigheters tillvaro.»
Verkan af allt detta blef ett prisfall i England särskildt på kolonialvarorna, hvilket gentemot de höga priserna för samma varor på fastlandet stod för Napoleon som det afgörande beviset för framgången af hans politik. Så t. ex. pekade kaffepriserna (enligt Tookes prisstatistik för fyra tidpunkter under hvarje år) nedåt redan under juli och november månader 1810 för att störta ned i mars 1811; exempelvis för »St. Domingo, for Exportation» sjönk priset från 96 à 105 shillings per hundredweght (cwt., omkr. 50 kg.) i januari 1810 till 36 à 42 i mars 1811; och för »British Plantation, in Bond, Inferior» var prisfallet från 70 à 112 till 25 à 52. För socker var nedgången något svagare, men priset nådde sin lågpunkt tidigare, nämligen i allmänhet redan i november 1810; för »Havannah White, for Exportation» inträdde sålunda ett prisfall från 60 à 75 shillings pr cwt. i juli 1810 till 38 à 51 i november och för »East India, Brown, in Bond» från 50 à 60 i april till 37 à 45 i november. Hvad bomull beträffar, förekom gifvetvis en mängd noteringar för de många olika kvaliteterna, och inverkan är något växlande under 1810; men våren 1811 visar nästan undantagslöst siffror
