Mer utprägladt återhållande förefaller kontinentalsystemet ha verkat på råvaru- och lifsmedelsexporten från Preussen, d. v. s. närmast Ostelbien, förmodligen af det skäl, att Napoleon hade ännu större anledning att misstro preussiska än ryska regeringens lojalitet emot systemet och dessutom ägde betydligt starkare maktmedel mot den förra än mot den senare. Enligt en framställning af Hoeniger ruttnade därför stora trävarulager bort i Memel, medan spannmålspriserna mellan 1806 och 1810 sjönko med 60—80 % på grund af brist på afsättning. Samma fenomen visade sig i nordvästra Tyskland, som plägat afsätta sitt spannmålsöfverskott på England via Bremen och nu såg sin utfartsväg spärrad, med den påföljd, att medan priserna på kolonialvaror i Bremen flerdubblades, sjönko hvetepriserna mellan 1806 och 1811 därstädes 62 % och rågpriserna på motsvarande sätt. Å andra sidan fingo Mecklenburgs sjöfart och spannmålsexport i allt väsentligt förbli oberörda ända till senare hälften af 1810. Året augusti 1809 juli 1810 betecknar där t. o. m. att döma efter tillgängliga siffror utvecklingens höjdpunkt, visserligen till stor del beroende på att handeln med Sverige då kunde återupptagas efter finska krigets slut; från Rostock afgingo detta år ej mindre än 439 fartyg emot 55 året 1808—09 och 31 året 1810—11, och spannmålsexporten företer likartade ehuru ej lika starkt markerade siffror. Här var det först licensväsendet som gjorde slut på spannmålsexporten, såsom förut omtalats.[1]
Mellanhandelsländerna Hvad till sist angår mellanhandelsländerna, Sverige och — före embargolagens antagande — Förenta staterna, framgår det redan af hvad som förut sagts, att verkningarna af kontinentalsystemet i allt väsentligt måste inskränka sig till handelns område, och material har i det föregående gifvits till belysning af denna utveckling. Förenta staterna äro så till vida af särskildt intresse i detta sammanhang, som de förete alldeles motsatt utveckling före och efter själfblockadens genomförande, i det att denna med ett slag förde landet öfver till Frankrikes typ och gaf en våldsam stimulus åt industriens utveckling, särskildt bomullsindustriens, som enligt finansministern Gallatins enquête för 1809 syntes ha sexdubblats under de närmast föregående fyra åren.
- ↑ Hoeniger, Die Kontinentalsperre und ihre Einwirkungen auf Deutschland (Volkswirtschaftl. Zeitfragen nr 211, 1905) 26. — Schäfer tab. IX. — Stuhr, Die Napoleonische Kontinentalsperre in Mecklenburg (1806—1813) (Jahrb. d. Ver:s f. mecklenb. Gesch. u. Altertumskunde, LXXI, 1906) tabeller sid. 361 ff.
