har i allmänhet ansetts liktydig med den om dess lifsmedelsförsörjning, och till större delen är detta också riktigt, eftersom flertalet importerade industriella råvaror hämtades från transmarina länder och så godt som alla industriprodukter af betydelse för de breda lagren kunde tillverkas inom landet. Det bör dock sägas, att såväl skeppsförnödenheter, närmast virke, som ull utgjorde undantag härifrån, i det att de hämtades från resp. Östersjöländerna och Spanien eller Tyskland; och förut har talats om den knapphet som tidtals yppade sig på båda dessa varuslag under kontinentalsystemets gång. Det är därför alls icke uteslutet, att två så fundamentala sidor af krigsbehofven som fartygsbyggnaderna och truppernas beklädnad skulle ha kunnat erbjuda svårigheter, om en spärrning af tillförseln från Europa hade genomförts. Att dessa moment skulle ha blifvit afgörande, är dock föga sannolikt, då virke liksom äfven andra skeppsförnödenheter kunde fås från Canada och öfver nio tiondelar af ullbehofvet (på grundval af en beräkning för år 1800) kan antas ha täckts af inhemsk tillgång. Påtagligen hade frågan om lifsmedelstillförseln en helt annan räckvidd.
Englands lifsmedelsimport Betydelsen af Englands lifsmedelsimport, hvilken närmast kan anses liktydig med dess hveteimport, är visserligen allt annat än klar, eftersom man saknar alla uppgifter om landets egen jordbruksproduktion.[1] Emellertid kan det icke vara något tvifvel om att den öfverskottsexport, som förut ägt rum, senast inom tjuguårsperioden före revolutionskrigens utbrott aflösts af normal öfverskottsimport och att landets själftillräcklighet sålunda upphört. I absoluta tal växlade öfverskottsimporten af hvete helt naturligt starkt från år till år efter skörderesultaten. Sitt maximum under Napoleonskrigen nådde Storbritanniens import alltid inberäknadt hvad som kom från Irland — år 1810 med 336,400 ton, medan ett enstaka år (1808) rent af visade ett (betydelselöst) exportöfverskott; medeltalet för kontinentalsystemets period 1807—12 var ett importöfverskott af 104,000 ton. Den absoluta betydelsen af denna siffra blir tydligare, om man vid dess sida ställer upplysningen, att Sveriges hveteimport under tiden närmast före världskrigets utbrott 1914 var omkring 200,000 ton och dess sammanlagda hvete- och rågimport omkr. 300,000 ton, sålunda respektive
- ↑ Se utom Porter, Tooke och Smart, Econ. Annals: Mc Culloch, Dictionary, practical, theoretical, and historical, of Commerce and Commercial Navigation (New Ed., 1852), art. Corn Laws and Corn Trade, och Cunningham, Growth of Engl. Industry and Commerce II3 703 ff. — Engelska siffror efter rymd (quarters à 8 bushels) äro omräknade till vikt efter normen 1 bushel = 28,2 kg.
