goda upplysningar. Det finns emellertid ännu ett arbete, som trots den ganska föråldrade historiska uppfattning som behärskar det och trots en alldeles påtaglig pro-engelsk, anti-fransk tendens torde få anses innehålla den bästa hittills utgifna öfversikten af kontinentalsystemets idéer och deras tillämpning, nämligen de tre sista kapitlen i Mahan, The Influence of Sea Power upon the French Revolution and Empire 1793—1812, I—II (London 1893). Trots sina svagheter är detta arbete fortfarande mycket läsvärdt; dess allmänna tes är flerstädes diskuterad i det föregående.
Af allmänna öfversikter för tidens historia böra två nämnas i detta sammanhang, nämligen Sorel, L’Europe et la révolution française I—VIII (Paris 1885—1904), som är tillräckligt karakteriserad i det föregående, äfvensom Thiers, Histoire du consulat et de l’empire, i hvars tolfte del (Paris 1855) ingår en bok XXXVIII, kallad Blocus continental, som trots ganska okritisk Napoleonbeundran — särskildt öfverraskande när det gäller Trianonpolitiken — bygger på ett material som fortfarande ger den ovanligt medryckande framställningen värde.
FRANKRIKE. I afseende på källpublikationer kommer här gifvetvis Correspondance de Napoléon I:er jämte författningssamlingarna (Bulletin des lois eller andra) och Le Moniteur i betraktande; af den senare har blott ett omtryck varit mig tillgängligt, och detta går ej längre än till Napoleons makttillträde. Som samtidig ehuru sekundär men mycket innehållsrik källa kan man betrakta Chaptal, De l’industrie françoise, I—II (Paris 1819); det lider af sin författares ganska tydligt framträdande fåfänga och fördomar men är en öfversikt från en man som antagligen kände Frankrikes näringslif under Napoleons tid bättre än de flesta. Af Napoleonstidens nästan oöfverskådliga mängd memoarsamlingar komma knappast mer än två i fråga, båda af Napoleons ministrar, nämligen Mollien, Mémoires d’un ministre du trésor public I—III (1845, ed. Gomel Paris 1898), och Chaptal, Mes souvenirs sur Napoléon (Paris 1893), af hvilka den förra utan jämförelse är både mest gifvande och mest vederhäftig, medan Chaptals minnen lida af samma svagheter som hans bok och dessutom af en svårförklarlig hätskhet mot Napoleon.
Af bearbetningar må först ånyo hänvisas till Tarles nyssnämnda arbete, som i sin hittills utgifna del närmast hör till denna afdelning. En innehållsrik öfversikt af Frankrikes ekonomiska historia under hela denna tid ger Levasseur, Histoire des classes ouvrières et de l’industrie en France de 1789 à 1870, 2:a uppl. I (Paris 1903). Darmstädter, som torde vara den förnämste nu lefvande tyske kännaren af Napoleons-
