som villkoret var bindande utan vidare på grund af 1756 års regel, t. o. m. oafsedt om någon blockad alls var påbjuden, och då ej gärna kunde anses upphäfdt genom att blockaden på vissa sträckor gjordes lindrig.
Såväl i själfva England som i Amerika och på fastlandet betraktades också dessa olika engelska åtgärder under åren 1805 och 1806, särskildt prisrätternas nya lagtolkning, som allvarliga slag emot den neutrala mellanhandeln. Den förut meddelade amerikanska handelsstatistiken tyder emellertid ej därpå utan visar tvärtom en högre siffra för export af kolonialvaror under 1806 än under något år förr eller senare, och kaperisiffrorna visa icke heller någon afsevärd uppgång förrän året därpå, så att det är möjligt, att tillämpningen i realiteten blef sådan som Mahan tänkt sig. I alla händelser torde det få anses klart, att England ej under 1806 fått bukt med den neutrala handel det ogillade eller upphäft de förmåner denna enligt engelsk uppfattning tillförde det fientliga fastlandet.
Då kom i slutet af året Napoleons kontinentaldekret och gaf genom den oerhörda emfas, hvarmed det kungjordes, och de omedelbara följdåtgärderna en påtaglig anledning att på nytt öfverväga åtgärder emot — närmast — de neutrala. Den ministär, som efter Pitts död i januari 1806 kommit till makten i England, stod under ledning af dennes mångårige utrikesminister och medhjälpare lord Grenville och innefattade många af de mest begåfvade politikerna i landet samt blef därför känd under namnet »All the Talents». Utrikesminister var till en början Fox, den mest franskvänlige af alla de engelska statsmännen, och efter hans död i midten af september whigpartiets blifvande ledare, den dåvarande lord Howick, mer känd under sitt senare namn earl Grey. Denna regering var icke böjd för kraftåtgärder; och den ende engelske statsman efter Pitts död, som i någon mån var vuxen Napoleon men som ej tillhörde All the Talents, nämligen George Canning, sade också något senare föraktfullt, att den Grenville’ska åtgärden mot Berlindekretet »ägde alla en halfmesyrs dåliga egenskaper».[1]
Order in Council 7 januari 1807 Emellertid blef denna lord Howicks regeringshandling första steget i den engelska motaktion, som skulle sysselsätta tankarna i hela världen under de följande fem åren. Liksom sina efterföljare hade den form af en åtgärd af konungen i rådet, King in Council, utan parlamentets medverkan, och var därför statsrättsligt en Order in Council, hvilket sedan i allmänna föreställningssättet nästan blef ett egennamn för
- ↑ Hansard IX 687 (30 juni 1807).
