vanliga som gifva lika mycket ånga, och man har begagnat sådana af detta slag, hvilka ej äro i storlek mera än en tiondedel af de vanliga. Den upphettade ytan af rör och eldstad, är från 3 till 8 qvadratfot för hvarje hästkraft, då den deremot på vanliga pannor är från 12 till 20 qvadratfot på hästkraft.”
”Förbränningen åstadkommes antingen derigenom, att en blåsmaschin inför luften i eldstaden under gallret, hvarå veden eller kolen ligga, eller också genom att medelst en omvänd operation af blåsmaschinen, draga röken ut från rören i pannan, och inblåsa densamma i ett annat rör, som är tillräckligt högt att utföra den, så att dess lukt ej besvärar. Blåsmaschiner på detta sätt använde, suga ut röken, och åstadkomma derigenom ett starkt drag för förbränningen. Sålunda använde kallar jag dem sugmaschiner, ehuru de äro alldeles af samma konstruktion som blåsmaschinerna och kunna vara samma maschiner.”
”De blås- eller sugmaschiner vi hittills begagnat, äro bygda efter samma grund som fläkten uti en sädesharpa, eller i ett grynmalningsverk, och drifvas af ångmaschinens kraft. Det rör som afförer röken från pannorna, svarar mot skorstenen i vanliga pannor; det behöfver vara endast några alnar högt. Man kan ock låta röken utströmma direkte i luften.”
”I Sverige hafva 5 sådana pannor blifvit förfärdigade. En begagnades på ångfartyget
