sådane ställen i Sverige, hvarest god tillgång gifves på kalksten, borde man kanhända försöka att begagna den till bränsle, gemensamt med ved, för att åstadkomma och bibehålla stark värme, jemte besparing af bränsle.
William Brunton ifrån Birmingham, uppfann 1819 ett sätt att vid ångmaschinerna bespara bränsle, derigenom att han inrättade sjelfva gallret, hvarpå bränslet under kitteln ligger, till en horizontelt kringgående cirkel, satt i rörelse af sjelfva maschinen. Gallret gör ungefär ett omlopp i minuten. Härigenom blir hettan jemt fördelad under kittelns hela undra yta, och en jemn tillförsel af stenkol till eldstaden vinnes ifrån en deröfver inrättad qvarnstrut, som öppnar sin botten hvarje gång en viss punkt af gallrets periferi passerar en vid nämde botten fästad häfstång.
Brunton anser som en hufvudfördel härvid, att icke mycket bränsle på en gång inlägges, utan litet och ofta. Igenom denna inrättning, har åtgången af bränsle emot de vanliga ugnarne blifvit förminskad till 34 delar.
En utförlig beskrifning om denna inrättning, finnes uti Partingtons Account of the Steam Engine. London 1822.
Sedan Savary år 1698 uttog det första patent i England för ångmaschiner, äro till och med 1821 derstädes utfärdade 127 sådane, endast för nämde maschins förändringar, och nära likaså många lära uti samma ändamål uppå sistförflutne tiotal blifvit utfärdade.
