44
och sättes i gång medelst en rem ifrån stånghjulet m, äfvensom på Pl. III, fig. 4, f k k.
År 1761 förfärdigade Watt[1] först en modell, hvarmedelst han visade användbarheten
- ↑ Emedan James Watt onekligen är den person som
vid ångwaschinerna gjort de största förbättringar,
och äfven flera nya uppfinningar, torde en kort
beskrifning öfver denna märkvärdiga mans lefverne
äfven här få anföras.
James Watt föddes i staden Grenvik i Skottland år 1736, af aktningsvärda men fattiga föräldrar. Hans svaga kroppsbygnad gaf anledning till den förmodan, att han icke skulle blifva gammal; men hans skarpsinnighet och öfriga stora själsförmögenheter utvecklade sig ganska tidigt. Intill sitt 16 år fick den unga Watt icke någon annan undervisning, än uti en allmän skola, vanligen kallad Grammer School. Derefter sattes han uti lära hos en instrumentmakare, och flyttade sedan till London såsom arbetare uti samma profession. Här insjuknade han, och återvände innan kort till sin födelsebygd, samt upprättade derstädes för egen räkning en verkstad. År 1757 fick han uppdrag af universitetet i Glasgow att vårda dess modell-samling. I denna egenskap erhöll han fri boning uti akademiens hus, med tillstånd att äfven der få fortsätta sitt handtverk. Den sedermera namnkunnige Doktor Robinson, var vid denna tid student vid universitetet i Glasgow. Han blef närmare bekant med Watt, och meddelade honom sitt förslag, att använda ångmaschinen för att dermed fortskaffa vagnar. Alla de försök som dessa tvenne vänner åren 1759 och 1762 gjorde, lemnade likväl icke några tillfredsställande utslag före år 1764. Då Watt skulle reparera en modell af Newcomens maschin, som tillhörde akademiens modell-samling, upptäckte han dervid åtskilliga bristfälligheter uti konstruktionen, och som å den lilla modellen voro lätt åskådliga; men hvilka uti sjelfva verket äfven skulle finnas uppå de större maschinerna.
