52
grufpumpning. Deras cylindrar voro i allmänhet från 48 till 66 Eng. tum i diameter, och, enligt Watts beräkning, uppfordrade dessa maschiner ifrån 24 till och med 32 millioner skålpund vatten en fot högt, med åtgång af en buschel eller 79⁄11 Svenska kappar Newcastels stenkol.
Som verkan af dessa maschiner upphörde under den tid pistonen går upp åt, så voro de ganska väl passande till pumpning, hvarvid en sådan mellantid erfordrades för att sänka pumpkannan och fylla den till ny lyftning; men då en beständigt fortgående kraft erfordrades för att drifva maschinerier, som icke tålte något uppehåll, så befunnos dessa maschiner dertill mindre användbare.
Watt föll derföre på den tankan, att insätta en cylinder under hvardera ändan af balansen, på det att den ena pistonen skulle gå upp då den andra gick ned, och som båda cylindrarne skulle förses med ånga ifrån samma kittel, samt ångan kondenseras uti samma kondensator, så är det ganska antagligt att båda dessa verkningar skulle hafva blifvit ordentliga och jemna[1]; men emellertid blef denna plan aldrig utförd, utan Watt uppfann sin ofvan
- ↑ Uppfinningen att begagna 2:ne cylindrar, en under hvardera ändan af balansen, tillhör Doktor Falk, som i England år 1779 föreslog en såddn inrättning. Likväl voro dess cylindrar gjorda efter Newcomens method, eller endast atmosferiska.
