Sida:Kreuger Om angmaschiner.djvu/74

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
62

kraften ingen; den tilltager småningom intill dess båda hjulens centra äro lika högt, då den är störst, och aftager sedermera. För att förekomma det maschineriet icke måtte stadna vid de tillfällen då kringdrifvande kraften är ingen, eller, såsom våra maschinister bruka nämna det, att få maschinen öfver centrum, är nödvändigt att hafva ett svänghjul m, hvilket är fästadt på samma axel som sol-hjulet. Då detta tunga hjul en gång blifvit satt i rörelse, jemnar det medelst sin vis inertiæ den olikhet, som annars, genom hvarje moments olika verkande kraft, skulle uppkomma.

För att alltid kunna bibehålla pistonstången vertikalt, och för att undvika dess krökande genom lyftning och sänkning af balansen, uppfann Watt, år 1783, den så kallade parallelrörelsen, hvilken nu allmänt brukas vid alla ångmaschiner, och som bäst synes på Pl. IV, fig. 1, hvarest c, d, e, f föreställa de serskildte dertill hörande styrstänger med knän. Genom antagandet af denna förbättring, undvikas de yidlyftigheter, hvilka medelst kedjor, fästade vid stora trädbågar uppå balansen (såsom redan är visadt vid Newcomens maschin), voro nödvändige.

För att rätt kunna reglera maschineriets hastighet, begagnas den så kallade strypventilen (throttle valve), hvarmedelst mera eller mindre ånga insläppes uti cylindern. Strupventilen synes uti PL IV, fig. 3, och består af