planläggningen av 1940 års allmänna folkräkning utan även den fortsatta bearbetningen av 1930 års folkräkning – men i huvudsak självständigt och obunden av den statistiska administrationen upptaga det väldiga problemet på ett intensivt och realistiskt, sociologiskt fördjupat sätt.
En sådan utredning av sakläget i avfolkningsfrågan skulle komma att behöva utvidgas att gälla ej blott de demografiska utan även de socialstatistiska och ekonomiskt statistiska fälten. Blott i belysning av de allmänna försörjnings- och levnadsstandardförhållandena i landet kan detta befolkningsproblem riktigt ställas. Det är möjligt att statsmakterna ännu en tid kunna skjuta ifrån sig detta stora utredningsproblem. Men i samma mån som man mera allmänt får på känn vad som håller på att ske med vår folkstam och i samma mån som den påbörjade avfolkningens konsekvenser bli tydligare på de mest skilda områden – nu senast: ålderdomsförsörjningen, skolpolitiken, jordbrukspolitiken, bostadspolitiken o. s. v. – kommer ett krav på mera ingående kunskap om läget och tendenserna att resas i olika läger. Det skall då bli uppenbart att, på samma sätt som emigrationen i föregående generation var, så är nu avfolkningen vårt stora befolkningsproblem, fastän till omfattningen mycket större och till verkningarna långt ödesdigrare.
