Familj och socialpolitiknya sociala liv. Detta är en avsiktligt krass formulering av del socialpolitiska problem, som den hotande avfolkningen reser.
Det gäller helt enkelt att systematiskt förändra familjeinstitutionens sociala och ekonomiska basis och därmed även dess struktur och innebörd. Vi må därvid dra oss till minnes, att familjen redan har förändrats på grund av industrialiseringen; därpå äro bland annat de sjunkande fruktsamhetstalen ett tecken. Här är blott spörsmålet, om man skall låta familjen stanna i denna halva kompromiss mellan nedärvd tradition och förändrade ekonomiska villkor.
Detta är en sak, som våra konservativa moralister alltför ofta glömma. Det är nämligen fullkomligt omöjligt att gå tillbaka – lika omöjligt och av enahanda skäl, som det är omöjligt att backa den kapitalistiska produktionsordningen till bonde- och hantverksstadiet. På ett eller annat sätt anpassa sig de sociala institutionerna ständigt efter de förändrade ekonomiska betingelserna. Men det finns många slag av anpassningar, och vissa benämna vi felanpassningar.
Lyckligtvis kunna vi inom vissa gränser styra anpassningsförändringarna. Man låter icke ett brutet ben läka ihop hur det vill; man spjälar det. All förnuftig politik är nu djupare sett ingenting annat än en oavbruten strävan att lappa ihop och intelligent anpassa de sociala institutionerna till förändrade tekniska och ekonomiska förutsättningar. Inriktningen av denna strävan bestämmes av de politiska inställningarna. Det är därför dessa måste studeras för att kunna tas till utgångspunkt. Men har man dem så givna, kan man komma tämligen långt genom att resonera i termerna mål och medel.
Vill man stoppa fruktsamhetstalens fall, finns det ingen annan väg än en mycket radikal fördelnings- och socialpolitik, och denna kan i sin tur icke genomföras annat än på basen av en radikal produktionspolitik, som stegrar produktionens effektivitet till nivå med de tekniska möjligheterna. Problemet skall mera ingående upptagas i de följande kapitlen. Här må blott
