undersökta lägenheterna hade blott inemot 60% skafferi och blott något över 40% matkällare. Endast i 4 lägenheter var vattenledning indragen, medan övriga hushåll voro hänvisade till brunnar, vilka i omkring en tredjedel av fallen lågo på över 100 meters avstånd. Andra mera talande kvalitetsuppgifter saknas i denna undersökning.
I dessa lägenheter bodde nu i genomsnitt 5,12 personer per lägenhet. Mer än 2 personer per rumsenhet (kök därvid räknat som rum) bodde i 47% av alla lägenheter i mellersta Sverige, i 60% i norra Sverige och endast i 18% i södra Sverige (se dock om södra Sverige ovan). Mer än 3 personer per rum bodde i 14% av lägenheterna i mellersta Sverige, i 32% i norra Sverige och i 2% i södra Sverige. Detta betyder att av den undersökta befolkningen bodde i mellersta Sverige 60%, i norra Sverige 73% och i södra Sverige 28% i minst den förstnämnda trångboddhetsgraden och respektive 22, 45 och 3% i minst den andra trångboddhetsgraden. Den genomsnittliga luftrymden per person var blott 18 kbm. 16% av den undersökta befolkningen hade mindre än 10 kbm. luftrymd per person, 49% mindre än 15 kbm., vilket brukar räknas som fysiologisk minimistandard.
På enskilt initiativ gjordes 1926 en undersökning över bostadsförhållandena på landsbygden i Sverige av Alfred Pettersson och G. Stéenhoff, varvid byråchefen Bertil Nyström var behjälplig vid den statistiska planläggningen och bearbetningen. Hela bostadsbeståndet i 19 såsom representativa utvalda socknar undersöktes så långt möjligheter funnos. 5,671 lägenhetshushåll med 22,497 personer och 17,857 boningsrum utgjorde materialet. Det undersökta familjebeståndet räknas med 33,1% till gruppen jordbrukare, arrendatorer och jordbrukstjänstemän, med 7,6% till fiskare, med 15,8% till jordbruksarbetare och torpare, med 11,9% till näringsidkare och tjänstemän, med 15,6% till industriarbetare och med 16% till pensionärer och understödstagare. Undersökningen omfattar således en
