Malthus' befolkningsläraför att också bli hulpna. Ordning och harmoni försvinna då från festen, och de legitima gästernas tillfredsställelse fördärvas genom att allt detta elände tränger sig på dem. För sent lärde de sig då respektera den ordning, som festens värdinna, naturen, föreskrivit genom att begränsa de lyckligas antal. Man skall icke gå naturen i vägen, då den vill styra och straffa. Naturens straff heter "nöd". Naturens lagar äro Guds lagar, och den fattige har därför ingen som helst rätt. – Gräsligare saker har en fattig sättare för sin nöds skull aldrig tvingats sammansätta, säger socialisten Godwin i sin svarsskrift.
Tonen mildras ju betydligt i de senare upplagorna av Malthus' bok, men knappast den politiska innebörden av det hela. Den viktigaste förändringen är, att Malthus fr. o. m. andra upplagan 1803 – som ju dessutom utökats med ett mycket vidlyftigt historiskt och statistiskt material – gör en viss mindre modifikation med hänsyn till de "förebyggande" hindren. Trots vissa antydningar i motsatt riktning ser han (i första upplagan 1798) i samtliga de "förebyggande" hindren blott "laster"'. Valet stod alltså blott emellan last eller elände, och han mötte därför den fullt berättigade kritiken, att det i så fall vore mindre rimligt att tala om ansvar och om rätt, ja att det vore ett hån mot Guds egen godhet och vishet att antaga, att han försatt människorna i detta gräsliga val. Sedermera blir det därför vid sidan av laster även tal om "sedlig avhållsamhet" såsom ett förebyggande hinder, och moralen var räddad.
Med "sedlig avhållsamhet" menade Malthus, som han uttryckligen framhåller, ett uppskjutande av äktenskapen till senare ålder, men däremot icke celibat inom äktenskapen och än mindre några kontraceptiva metoder (preventivmedel). Emellertid är Malthus föga förhoppningsfull i fråga om denna sedliga avhållsamhet, trots att han naturligtvis alltid predikar
