Sida:Kris i befolkningsfrågan.djvu/281

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Yrkesvalet och fackföreningsrörelsenUngdomsarbetslöshetens utbredning utgör här en varning, som icke får bli obeaktad. Fackföreningsrörelsen får icke utvecklas till en lös sammanfogning av särskilda yrkesorganisationer och till försvar för privilegierade arbetargrupper: ett försvar mot de arbetslösa och i första hand mot de unga yrkes-lösa. En sådan utveckling skulle betyda fackföreningsrörelsens död och samtidigt en fara för det demokratiska samhällets bestånd. Fackföreningsrörelsen måste i närvarande läge utvecklas till en med hänsyn till hela arbetarklassens intressen enhetligt inriktad organisation av arbetsmarknaden. Den måste komma att verksamt söka styra arbetsutbudets anpassning till produktionens krav i olika näringar och olika distrikt - en anpassning som just nu på grund av de pågående våldsamma omläggningarna är särskilt svår och omfattande. I denna anpassningsprocess blir ett rationellare yrkesval ett nödvändigt medel. Även om detta betyder en förändring av vissa fackföreningars avoga inställning, kan yrkesvalet icke längre få bli lämnat att sköta sig självt. Ty i denna fråga kunna möjligen enskilda fackföreningar men aldrig fackföreningsrörelsen såsom helhet ha intressen, som skilja sig från samhällets och från den uppväxande ungdomens.

Det räcker emellertid icke med ett rationaliserat yrkesval i och för sig. Därefter måste var och en även verkligen ges möjligheter att utbilda sig till det yrke han ägnar sig för. Det torde numera i princip råda allmän enighet om att hela lärlingsväsendet måste organiseras på ett sätt, som bättre svarar till de ungas utbildningskrav. Vägarna ut i yrkeslivet få icke vara stängda. I vissa fall måste de unga ges ekonomiska möjligheter att kosta på sig en utbildning, om denna icke ger dem inkomster under utbildningstiden. Alldeles särskilt viktigt är naturligtvis detta sociala krav vad gäller de högre teoretiska studier, som förutsätta en mycket lång och kostsam skolgång. Här måste samhället ekonomiskt träda emellan: ej blott hålla