Hoppa till innehållet

Sida:Kris i befolkningsfrågan.djvu/283

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Fri utbildningarbetar målmedvetet på en liknande utveckling av kontinuerliga stipendier från läroverkens första klass och upp genom universitet och specialskolor.

Reformer i denna riktning äro kanske just för närvarande inte särskilt populära inför utsikterna till ett studentproletariat och med trängsel i de lärda yrkena. För vår del tro vi emellertid, att till och med om det allmänna fullständigt övertoge levnadskostnaderna för de studerande vid de statliga högre skolorna och utbildningsanstalterna - en reform, som i den utsträckningen för den närmaste framtiden är alldeles utom räkningen - detta icke skulle öka utan snarare minska denna trängsel. Låge de studerande vid de högre skolorna helt på det allmännas bekostnad, så skulle lärarna - bland annat av de självklara hänsynen till konkurrensen om de med nödvändighet begränsade platserna - icke visa samma underlåtenhet att i tid hänvisa de lata eller obegåvade till annan utbildning. I synnerhet universitetslärarna klaga ständigt över den bottensats av för studiearbetet olämpliga individer, som för närvarande tynger i undervisningen, och de skulle i allmänhet icke önska bättre än att utan samvetskval kunna få stegra intelligens-och karaktärskraven. Man skulle då kunna genomdriva den begränsning, som är önskvärd, och samtidigt göra denna begränsning till en verklig sållning av begåvningen och ambitionen.

De socialpolitiska reformer, vi tidigare gjort oss till förespråkare för, komma vidare att resa anspråk på en allt större mängd högt utbildad arbetskraft. Det kan kanske komma att bli fråga om att verkligen fullt utnyttja vårt duktiga, utbildade folk. Men bortsett därifrån, så är det orimligt att täppa till själva kanalerna för den sociala cirkulationen. Det är redan inledningsvis framhävt, att klass- och yrkescirkulationen numera allt fullständigare inskränkts till att bero på skolornas förmåga att vara sådana kanaler. Förstärker man det monopol på de "högre" yrkena, som den fåtaliga ekonomiska överklass äger, vilken alls ej hindras av kostnadshänsyn, och dämmer man upp