Moralisternas reaktionEn docent i filosofi vid namn Åberg - tillhörande den numera utdöda "boströmsfilosofien" – formligen frossade i moraliska förhävelser. Han påstår, att Wicksell förkunnat osedliga och samhällsvådliga läror av så ruskig karaktär, att han blott "med verklig inre motvilja" kan förmå sig att taga till orda emot honom. Wicksell vill förvandla själva äktenskapet till prostitution, säger han. Utifrån vad han kallar "den blifvande människans rätt" och med hänsyn till det förhållandet, "att fruktan för tillkomsten av barn i många fall särskilt hos kvinnor (för mången fattig ungmö, för mången jungfru), utgör ett mäktigt afhållande motiv från förseelser utom äktenskapet", bevisar han med tidens spetsfundiga logik, att Wicksell i själva verket går djävulens ärenden. "Detta neddragande i stoftet af det heliga", så slutar han sin första tidningsinsändare, "det är en ny Baalsdyrkan, hvars tjenare i lustans armar fritt skola ropa sitt: Baal hör oss."
Detta citat anger ungefär andan och tonen hos de skribenter, som i denna strid förde moralens, religionens och den offentliga anständighetens talan. Såsom dessvärre ofta är fallet, var det också denna gång "de goda och gudaktiga", som betjänade sig av de lägsta insinuationerna, den ohederligaste logiken och den absoluta bristen på socialt sinnelag. Och större delen av landet var naturligtvis mycket mörkare än den i kulturellt hänseende dock relativt hyfsade uppsalasocieteten. I vissa borgerliga landsortskretsar slår det upp tjocka moln av dumhet, okunnighet och träng illvilja.
En borgmästare Palmgren i Jönköping, som 1887 förbjudit ett offentligt föredrag av Wicksell, kan tjäna som illustration. I sin förklaring till J. O., hos vilken Wicksell klagat över hans åtgärd att inhibera föredraget, säger den värde borgmästaren, att Wicksell "visat sig vara en apostel i den ambulatoriska kärlekens tjenst" och gör gällande, att dennes föredrag rätteligen "hemfalla under det moment av (visst åberopat
