Sida:Kris i befolkningsfrågan.djvu/74

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs
74
DE ALLMÄNNA BEFOLKNINGSTEORIERNA

sociala stigande? Är det inte rentav sannolikt, att dessa ofta måste antagas uppstå såsom helt tillfälliga och synnerligen komplicerade kombinationer av ärftlighetsfaktörer? Dessa kombinationer kunna då väntas bli sprängda hos avkomman, medan de primära arvsfaktorerna mycket allmänt kunna vara för handen även hos den stora, ej sårskilt framgångsrika massan av människor. Vilka kvantitativa föreställningar har man egentligen gjort sig i dessa och andra hänseenden? Och vilka iakttagelser vill man stödja sig på?

Det bör kanske här påpekas, att de sedvanliga tabellariska sammanställningarna, som i de här kritiserade framställningarna ständigt ges, av skillnader i skolbetyg m. m. icke äro utslagsgivande, lika litet som de vanliga bearbetningarna av biografiska kalendrar, vilka visa att de högre klassernas barn i långt större utsträckning bli framstående män och kvinnor på olika kulturområden. Ty här spelar den sociala friktionen mäktigt in: de högre klassernas barn få bättre föda, bättre utbildning, de vänja sig vid större social säkerhet och kunna utnyttja personliga förbindelser. Det är en sociologisk barnslighet att i detta avseende förutsätta något, som ens avlägset ser ut som lika startmöjligheter. När man "bevisar" de högre klassernas större sociala duglighet med den rika förekomsten av stora män i t. ex. de furstliga dynastierna, blottlägger man ju i själva verket att hela metoden intet annat är än falskspeleri.

Vi ha i denna diskussion av klasscirkulationens arvsbiologiska problem tillsvidare alldeles bortsett från den samhällets bottensats av individer, behäftade med ärvda egenskaper av sjukdoms- eller lyteskaraktär (sinnesslöhet, vissa sinnessjukdomar, vissa kroppssjukdomar), vilka utskilja sig från alla samhällsklasser. Man kan visserligen, som i ett senare sammanhang skall beröras, icke ens om alla dessa individer påstå, att de definitivt äro väsentligt sämre arvsbärare än folk är mest, ty arvsgången för de ifrågavarande egenskaperna är icke alltid så okomplicerad och