Jordbruksbefolkningenproduktion. Men man tycks inte i samma grad ha gjort sig reda för att jordbruket ej kan få expandera ens under den dessvärre mycket sannolikare förutsättningen, att vi för den närmaste framtiden i stället skulle ha att anpassa oss efter ett internationellt system av ekonomiskt tämligen slutna nationalstater eller grupper av stater.
Vårt jordbruk producerar nämligen redan nu ungefär vad vi här i landet behöva av jordbruksprodukter. Vi skulle kunna konsumera åtskilligt mera men skulle även kunna producera mera. Vi exportera en del jordbruksprodukter (framför allt animaliska), men vi importera också en del produkter och produktionsförnödenheter (framför allt vegetabiliska produkter, gödningsmedel och fodermedel). En omställning av jordbruksproduktionen till större nationell självtillräcklighet skulle icke sätta jordbruket i det läget, att det toge i anspråk en större andel av landets arbetskraft än den, som nu är sysselsatt däri – detta inte ens om vi kunde utvidga vår konsumtion. Tvärtom måste denna andel även då med all sannolikhet väntas sjunka, och minskningen måste påskyndas av det tekniska framåtskridandet, som i jordbruket för närvarande har en stark tendens att vara arbetsbesparande.
Under bådadera av dessa utvecklingsalternativ eller under vilket som helst alternativ däremellan måste följaktligen den befolkningsgrupp, som har den högsta fruktsamheten. väntas minska i relativ vikt inom befolkningen såsom helhet. Vidare har man emellertid att samtidigt komma ihåg, att även själva landsbygdsmentaliteten befinner sig i snabb förändring. Denna förändring, som står i intimt samband med kommunikationernas utveckling (tidningar och tryckalster, bilar och bussar, radio) och med skolväsendets sekularisering, organisationsväsendets utbredning, kyrkans andliga sotdöd ni. m., försiggår nu med rasande fart och synes minst av allt avmattas. För här närmast ifrågavarande problem är det därvid värt att märka, att födelsetalets relativa fall för jordbruksbefolkningen under
