100 meters avstånd. Andra mera talande kvalitetsuppgifter saknas i denna undersökning.
I dessa lägenheter bodde nu i genomsnitt 5,12 personer per lägenhet. Mer än 2 personer per rumsenhet (kök därvid räknat som rum) bodde i 47 % av alla lägenheter i mellersta Sverige, i 60 % i norra Sverige och endast i 18 % i södra Sverige (se dock om södra Sverige ovan). Mer än 3 personer per rum bodde i 14 % av lägenheterna i mellersta Sverige, i 32 % i norra Sverige och i 2% i södra Sverige. Detta betyder att av den undersökta befolkningen bodde i mellersta Sverige 60 %, i norra Sverige 73 % och i södra Sverige 28 % i minst den förstnämnda trångboddhetsgraden och respektive 22, 45 och 3 % i minst den andra trångboddhetsgraden. Den genomsnittliga luftrymden per person var blott 18 khm. 16 % av den undersökta befolkningen hade mindre än 10 kbm. luftrymd per person, 49 % mindre än 15 kbm., vilket brukar räknas som fysiologisk minimistandard.
På enskilt initiativ gjordes 1926 en undersökning över bostadsförhållandena på landsbygden i Sverige av Alfred Pettersson och G. Stéenhoff, varvid byråchefen Bertil Nyström var behjälplig vid den statistiska planläggningen och bearbetningen. Hela bostadsbeståndet i 19 såsom representativa utvalda socknar undersöktes så långt möjligheter funnos. 5,671 lägenhetshushåll med 22,497 personer och 17,857 boningsrum utgjorde materialet. Det undersökta familjebeståndet räknas med 33,1 % till gruppen jordbrukare, arrendatorer och jordbrukstjänstemän, med 7,5 % till fiskare, med 15,5 % till jordbruksarbetare och torpare, med 11,9 % till näringsidkare och tjänstemän, med 15,6 % till industriarbetare och med 16 % till pensionärer och understödstagare. Undersökningen omfattar således en någorlunda normal landsbygdsbefolkning, och urvalet har icke gjorts så, att en stor del hör till de ekonomiskt sämst ställda socialgrupperna. Undersökningen är en intensiv bostadshygienisk beskrivning av mycket stort värde. Den skall här icke närmare
