Bofälligheten på landsbygdenrefereras, blott rekommenderas för studium. Endast ett fåtal uppgifter må utdragas ur dess resultat.
Av familjebostäderna voro 35 % ett rum och kök eller mindre. Nära 6 % av bostäderna hade en total golvyta mindre än 20 kvm.; för lantarbetarbostäder var detta fallet i nära 10 %. Nära 7 % hade en rumshöjd under 2 m., 17 % under 2,10 m. Endast en tredjedel av bostäderna hade en takhöjd av 2,50 m. eller mer. Den totala volymen var i 9 % av bostäderna under 50 kbm. (I 45,6 % var den utnyttjade sovluftvolymen under 50 kbm.) För 21,5 % av de boende var totala luftrymden per person mindre än 15 kbm., i lantarbetarhushållen var detta fallet med nära hälften av alla boende.
Tambur eller förstuga fanns endast till omkring 60 % av lägenheterna. Lantarbetarnas lägenheter saknade tambur i över 54 %. Bostädernas dagsbelysning befanns i stor utsträckning otillfredsställande; i endast 40 % av bostäderna uppgick fönsterytan till åtminstone 12 % av golvytan. I endast 24 % av lägenheterna låg golvet tillräckligt högt över marken för att säkert utesluta fukt. Nära en tredjedel av bostäderna voro fuktiga, kalla eller dragiga; i fråga om lantarbetarnas bostäder var så fallet med drygt hälften. Inemot 5 % av alla bostäder betecknades såsom förfallna. För att bedöma bostädernas värde sinsemellan användes en för ändamålet särskilt konstruerad poängskala, varvid en viss poäng – som av försiktighet sattes synnerligen lågt – fick beteckna gränsen för undermålighet. 14,5 % av samtliga de undersökta lägenheterna hörde trots den låga gränsen till kategorien undermåliga och i dem bodde 17,8 % av hela den undersökta befolkningen.
Lunds studenters Clartésektion gjorde år 1928 en undersökning av statarbostäder och drängkammare i vissa skånska bygder. Stockholms Clartésektion och Stockholms socialistiska studentklubb företogo 1930 en liknande men mera socialstatistisk undersökning rörande statarklassen i Södermanland. Dessa båda undersökningar ha haft stor betydelse genom att bringa
