Sida:Kris i befolkningsfrågan folkupplaga.djvu/207

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
205
INDIVIDUALISM OCH EGOISM

Individualism och egoismen stegrad social ansvarskänsla. Erfarenheten lär, att man för att nå en på detta vis förändrad moralisk inställning i första hand får inrikta sig på de ungas fostran. Det kan icke förnekas, att hela vårt uppfostringsväsen från denna synpunkt är felinriktat: i sjunde och åttonde kapitlen komma vi att gå ganska hårt åt det nuvarande systemet just från denna synpunkt. Vårt krav är, att uppfostran skall i ökad grad söka socialt inpassa de unga människorna i samhället, ge dem en på social känsla och icke en på trångt individualistisk konkurrensegoism grundad livsinställning. Det är möjligt och i viss mån troligt att sådana uppfostringsreformer, vilka i första hand äro motiverade av hänsyn till folkmaterialets kvalitet – människornas arbetseffektivitet och arbetslycka – i sin mån även kunna verka hämmande på den särskilda art av självbedräglig egoism, som nu såsom en del av det stora orsakskomplexet ligger bakom familjens inträdande sterilitet, instabilitet och desorganisation.

Vi vilja således alls icke förneka utan tvärtom understryka, att det inom den praktiska befolkningspolitiken finnes utrymme även för en påverkan av moralisk, socialt fostrande art. Såsom ensamt medel kunde detta måhända tänkas räcka inom den dessvärre mycket fåtaliga över- och medelklass, där de ekonomiska förhållandena icke äro så trånga. För dessa socialskikts del finns det ett visst fog för förebråelserna mot kvinnorna för "bekvämlighet och nöjeslystnad" och mot både männen och kvinnorna för att de stundom undvara barn för att kunna tillfredsställa sina ganska konstlade behov av cocktails, automobiler, knähundar och andra njutningar. som livligt skildrats i pressdiskussionen. Där finns det fullt utrymme för en propaganda för en "ändrad sinnesförfattning i fråga om ideal och krav", för "plikten att underordna personliga tycken under familjens och den sexuella etikens krav", för "plikten att bidraga till folkets uppehållande".

Även om man ibland blir något överraskad över det håll, varifrån nu detta moraliska intresse framträder och även en