Ökad produktion en förutsättningnödvändigt inslag i varje positiv befolkningspolitik. För vår del hålla vi likväl före, att en sådan skulle stöta på alltför stort politiskt motstånd om ej förbättrade förutsättningar skapas genom en stegrad produktion, som garanterar en i det hela uppehållen levnadsstandard trots ökat barnantal. Vår politiska premiss synes oss därför icke vara godtyckligt vald. Givetvis medför den att de socialpolitiska åtgärder vi i befolkningspolitiskt syfte rekommendera ej alla äga dagsaktualitet. Men de kunna ej heller skjutas åt sidan till dess att välståndsökningen åstadkommits. Det gäller tvärtom att föra fram dem som dagsprogram etappvis och just i takt med produktionsstegringen själv.
En viss sida av den rådande levnadsstandarden har emellertid – vilket till slut må starkt understrykas – ett mycket direkt orsakssamband med barnbegränsningen, nämligen den under nuvarande förhållanden förhärskande stora ekonomiska osäkerheten. Arbetslösheten och risken för att bli arbetslös är ett av de mera betydelsefulla exemplen på denna osäkerhet. Det råder knappast tvivel om att icke denna osäkerhet i stor utsträckning både avhåller unga människor från att ingå äktenskap och framför allt avhåller dem från barnafödande.
Osäkerheten, och den intensiva känslan av denna osäkerhet, är kanske tidens värsta onda. Åtgärder i syfte att trygga familjernas ekonomiska existens, oavsett i detta samband på vilken levnadsstandardnivå i Övrigt, äro därför nödvändiga inslag i den positiva befolkningspolitiken. Det är det tredje och icke mindre märkliga exemplet på hur föga känning man i Sverige har med befolkningsfrågans realiteter, att denna viktiga faktor i problemet visat en påtaglig tendens att i diskussionen alltför ofta falla under bordet.
Vi nå alltså följande resultat. Man har ingen grundad anledning att antaga, att enbart en allmän levnadsstandardstegring skulle stimulera till äktenskapsbildning och fortplantning. I vissa samhällslager kan det bli fallet; i andra kan motsatsen
