lösningen på dessa familjeförsörjningsproblem i "familjelön", "barntillägg". "barnpensionering", familjeförsäkring" o. s. v.
Har man emellertid nu vidare en klar förståelse för hur lågt de breda lagrens levnadsstandard faktiskt ligger trots ett redan i mycket hög grad inskränkt barnafödande – och till en sådan förståelse bör sista kapitlets statistiska sammanställning ha bidragit – och vägrar man som vi att begära en stegrad fruktsamhet, som skulle behöva köpas på bekostnad av en ytterligare nedpressad levnadsstandard inom familjerna i proportion till barnantalet, måste man såsom en förutsättning för den familjemässiga inkomstfördelningen kräva en stegrad produktion. Det är eljest så litet att dela, hur mycket riktigare det delas; de fattiga äro så många. Anser man, som vi, att familjer som skola föda barn icke böra bo i lägenheter om ett rum och kök eller mindre, måste det byggas mycket mera bostäder, i synnerhet om man samtidigt vill att det skall födas flera barn. Anser man, som vi, att barnen böra få äta mer av smör, mjölk, ägg, frukt och grönsaker, måste dessa födoämnen produceras i ökad mängd. Anser man dessutom att barnen böra få en mycket förbättrad hälsovård och uppfostran, kostar det också pengar, vilket i sista hand ävenledes förutsätter en effektiviserad produktion. Vi äro helt enkelt för närvarande icke tillräckligt rika att – även om vi för barnens skull hårt beskattade de mera bemedlade och de som ha en mindre försörjningsbörda – kunna uppföda ett ökat barnantal på en sådan standard som vi anse dräglig.
Denna förutsättning – vilken väl att märka icke är tänkt såsom en i sig själv tillräcklig orsak till ökad äktenskapsbildning och stegrad fruktsamhet – är nu en politisk premiss, som kanske icke alla tro går att förverkliga i erforderlig grad. För dem återstår det då att söka övertala medborgarna att godkänna den i så fall mycket hårdare tryckande familjeomfördelningen av inkomsterna på nuvarande produktionsbas. En omfördelning efter försörjningsbördan ir nämligen i och för sig ett
