Hoppa till innehållet

Sida:Kris i befolkningsfrågan folkupplaga.djvu/23

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
21
VÄRDEPREMISSER OCH SAKDISKUSSION

Värdepremisser och sakdiskussion utrymme och förmåga inträngande diskussion av alla de olika sakfrågorna. Denna sakdiskussion bör kunna vara även dem till gagn, som se mycket olika på de politiska problemen; detta allra helst vi sökt redovisa de politiska premisserna, som därför böra kunna lättare utskiljas. Fakta behöva icke, och böra icke, bli vrängda, därför att de även spela en roll för sådana praktiska slutsatser, vilka dessutom bygga på en viss värdemässig politisk och moralisk livsåskådning. Vår diskussion av t. ex. intelligensskillnaderna mellan olika socialklasser, av fruktsamhetsutvecklingen och dess orsaker, av den faktiska levnadsstandarden och dess samband med familjestorlek o. s. v. blir varken riktigare eller oriktigare, därför att författarna tillägga dessa förhållanden en viss befolkningspolitisk vikt och därifrån dra vissa befolkningspolitiska slutsatser. Genom denna sakdiskussion avser vår bok att jämväl vara en upplysningsskrift.

Vi äro i sakfrågorna ständigt beredda att ta rättelse av en kritik, som verkligen vederlägger. En kritik av denna art ha vi hittills sett mycket litet av. Det har visserligen icke saknats kritiker som velat komma åt boken, men de ha i huvudsak antingen hållit sig till allmänna spekulationer eller till påtagligt velade – ehuru med säkerhet ändock ej medvetet avsiktliga – falskreferat av bokens innehåll eller också i sakfrågorna gjort påståenden, som vi mestadels kunnat konstatera vara oriktiga, ytliga eller ovidkommande.

Detta betyder icke, att vi ej skulle haft stor nytta av även dessa våra vedersakare. De ha framför allt lärt oss i vilka hänseenden vi måste uttrycka oss fullständigare och tydligare. Dessvärre ha vi icke helt kunnat möta detta krav. Särskilt vad gäller de familjesociologiska frågorna är en viss del av även den socialt bildade opinionen i Sverige så obevandrad och oförstående, att en hel volym om vissa allmänna och elementära sammanhang skulle vara erforderlig. Framför allt har oemottagligheten förstärkta av själva den bristande vanan att se även