kraftutveckling i arbetet; elektrotekniken har givit oss oändligt mycket billigare och effektivare kraftkällor än den mänskliga energien. Maskinerna bli alltmer "automatiska". Det anspråk produktionen ställer på det mänskliga produktionsmedlet är i stället mera inriktat på de intellektuella och moraliska kvalitetsegenskaperna: omtanke och plikttrohet, förmåga av snabb uppfattning, personlig behärskning och teknisk insikt – alltså allmänt uttryckt: karaktär och intelligens.
Hela det moderna samhällets livsrytm har intensifierats och komplicerats; duglighetskraven ha skärpts. Detta gäller i stort sett alla områden, men den relativa skillnaden är rentav större vad gäller kroppsarbetet än det intellektuella arbetet. Särskilt behöver det kanske framhållas, att jordbruket icke betecknar ett undantag. Den som nuförtiden vill dra sig fram på ett litet jordbruk måste vara en kvalitetsmänniska på ett helt annat sätt än för blott några decennier sedan, då ju fortfarande större delen av bondebefolkningen under hårt slit kunde vegetera sig fram efter vanestämplade, mycket primitiva arbetslinjer. Han måste ha huvudet på skaft, göra noggranna kalkyler, ha kännedom om kringvärldens förhållanden i en mängd hänseenden, ha fast fot i yrkesorganisationerna o. s. v.
Hela denna utveckling ligger alldeles i linje med tidens levande ideal. Alla sträva vi medvetet och omedvetet i samma riktning: att rationalisera, komplicera produktionen och hela människolivet och därmed att stegra kvalitetskraven på oss själva och våra medmänniskor. Icke minst fackföreningsrörelsen har verksamt bidragit till denna kvalitetsuppskruvning.
Det var en viktig beståndsdel av den s. k. fackföreningsteorien redan på den tiden, då fackföreningsrörelsen ännu var i sitt framväxande, att den kollektiva sammanhållningen och det kollektiva avtalsslutandet skulle förvandla arbetarnas inbördes lönesänkningskonkurrens till en prestationsstegringskonkurrens. Lönerna skulle fixeras höga så att de motsvarade en maximal arbetsinsats, och så finge arbetsinsatsen stegras.
