SJUNDE KAPITLET.

Socialpolitiken och folkets kvalitet.

Den profylaktiska socialpolitikens direkta uppgift är att framskapa ett bättre människomaterial.

Kvalitetssynpunkten vinner ökad vikt redan av den grund, att befolkningen stagnerar och börjar allt hastigare avtaga. Så länge en befolkning kraftigt tillväxer blir kvalitetssynpunkten lätt tillbakaträngd. Det ligger då nära till hands att i människomaterialet närmast se blott bränsle för produktionen, som man inte behöver vara så sparsam med, eftersom det väller fram så rikligt: "kanonföda". Men när befolkningsstocken reagerar emot de yttre levnadsvillkoren genom att sluta upp att förnya sig själv, ledes man till ingående studier av frågan i vad mån dessa levnadsförhållanden även kunna bero på folkmaterialets beskaffenhet, och i vad mån folkmaterialet kan förbättras. Det finns ett par andra faktorer i samhällsutvecklingen. som för närvarande tendera att ävenledes starkt öka intresset för det befolkningspolitiska kvalitetsspörsmålet. Dit hör först den stegrade vikt, som de rent humanitära kraven fått i takt med utvecklingen till politisk och social demokrati. Vi kunna inte hantera de ekonomiskt svaga och socialt förkomna på samma hårdhänta sätt som tidigare. Problemet om samhällets ansvar i deras individualöden reser sig som en social samvetsfråga.

De skärpta kvalitetskraven i det moderna livet.

Till ett kraftigt förstärkande av kvalitetssynpunkten på befolkningsstocken verkar emellertid framför allt själva den tekniska utvecklingen. Produktionen kräver allt mindre av rå