Hoppa till innehållet

Sida:Kris i befolkningsfrågan folkupplaga.djvu/265

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
263
STERILISERING AV SINNESSLÖA

Sterilisering av sinnesslöaDet kan knappast från någon synpunkt försvaras, att barn få födas och växa upp hos sinnesslöa föräldrar. "Varje fall är ett fall för mycket." Ett ytterligare skäl för ett ganska skoningslöst steriliseringsförfarande har man i det av forskarna framdragna förhållandet, att just de ärftliga fallen av sinnesslöhet oftast torde finnas, ej bland idioterna och de svårast imbecilla, utan bland dem som befinna sig utanför anstalterna och därför nu ha en av varken förnuftet eller samhället reglerad fortplantningsfrihet.

Samhället är dessutom rent ekonomiskt intresserat i en inskränkning i dessa de lindrigt sinnesslöas fortplantningsfrihet. Åter och åter träffa vi t. ex. på stora kullar av barn till ogifta imbecilla mödrar, där hela skaran måste underhållas av det allmänna och där deras ofta förekommande asocialitet och brottslighet i framtiden kommer att vålla ytterligare bekymmer. Att ett antal dylika individer hindras att komma till världen medför alltså i och för sig en betydande social lättnad. alldeles oavsett vilken verkan på befolkningsstockens framtida kvalitet en sådan inskränkning kan tänkas medföra.

Ett uppresande av hinder för de mindervärdigas fortplantning brukar kallas den negativa eugeniken. Den positiva eugeniken, som i första rummet skulle innebära ett främjande av övervärdiga individers fortplantning, bildar ett ännu svårare kapitel. Rent allmänt kan det sägas, att ärftlighetsforskningen ännu icke givit en säker grundval för praktiska åtgärder i detta syfte, även om den kan komma att göra det i en framtid.

Medan det är relativt lätt att ange vissa personliga egenskaper som bestämt oönskliga (sjukdom. idioti etc.), är det betydligt svårare att graders de önskliga egenskaperna. Och om det redan är svårt att ange ärftlighetsgången av de förra egenskaperna, så äro de senare egenskaperna – vilka redan i och för sig äro mera komplicerade, för en biologisk definition svårgripbarare, psykologiska företeelser – alltjämt nästan oåtkomliga för ärftlighetsforskningen. Det viktigaste, som på den