Hoppa till innehållet

Sida:Kris i befolkningsfrågan folkupplaga.djvu/267

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
265
DET STÖRRE KVALITETSPROBLEMET

Det större kvalitetsproblemetinom och utom anstalterna uppfyller ej på långa vägar rationella krav, och tiden synes ha mognat för kraftiga reformer. Socialpolitiskt helt hopplösa äro ej ens alla de ärftligt belastade individerna, eftersom man genom metodiskt avpassade miljöimpulser faktiskt kan länka deras liv i önskligare banor.

Men det större socialpolitiska problemet gäller ej dessa svårartade fall av defekta individer. Problemet gäller, som här flera gånger framhävts, alla de icke fullt toppvärdiga individer, som under moderna förhållanden ha svårt att klara sin existens, denna tiondel eller rentav femtedel av befolkningen, som riskerar att gå under i den hårda konkurrenskampen. Vid behandlingen av detta större problem ha vi att minnas, vad redan tidigare starkt understrukits, nämligen att den tekniska utvecklingen och den därmed likriktade samhälleliga organisationen oavbrutet tenderar att stegra intelligens- och karaktärskraven. Av praktisk betydelse är vidare, att en väsentlig del av dessa undervärdiga individer måste antagas ha i och för sig tillräckligt goda arvsanlag att icke behöva duka under ens inför dessa skärpta kvalitetskrav, fastän olyckligt verkande yttre omständigheter – varibland även hör olämpligt inriktade eller oskickligt genomförda samhälleliga motåtgärder: "skyddsuppfostran", fängelsestraff, förödmjukande fattigvård etc. – fysiskt, psykiskt och moraliskt brutit ned dem. Såsom ett rent preventivt samhällsintresse i deras höjande må vidare erinras om den stora risk till en asocial utveckling, som för dessa individer ständigt föreligger.

Genom att blott nödtorftigt sörja för deras uppehälle medelst ekonomiska understöd vinna vi ej stort; därom torde nu alla vara ense. Mycket viktigare är det då att genom olika metoder bringa dem in i lämpligt produktivt arbete. Se vi problemet från profylaktisk synpunkt ha vi emellertid i första hand att lita till en förbättrad hälsovård och uppfostran. I samma mån de rent tekniska möjligheterna inom dessa båda områden verkligen komma att socialt utnyttjas, kunna vi framdeles skörda