Barnbespisningen och jordbrukspolitikenlagras eller slumpas bort på främmande marknader till pris. som kraftigt understiga de inhemska prisen.
Dessa utländska marknader för svenska jordbruksprodukter äro likväl för framtiden synnerligen osäkra. Vårt intresse att behålla dessa marknader är självklart, men våra möjligheter att verkligen lyckas härutinnan genom just dessa metoder äro synnerligen tvivelaktiga. I detta läge låter man landets egna barn i stor utsträckning vara i avsaknad av de nödvändigaste livsmedlen! Skulle vi verkligen icke kunna administrativt bemästra de åtgärder, varigenom barnen i första hand skulle få äta sig mätta på dessa "överflödiga" jordbruksalster, innan de vräktes bort eller genom snäva produktionsbegränsningar motades undan från marknaden?
Det bostadshygieniska problemet.
Lika viktigt är önskemålet om en höjd bostadsstandard. Sunda och tillräckliga bostäder åt hela folket bilda en nödvändig grundförutsättning för kroppslig och andlig hälsa. Om ej denna förutsättning uppfylles, komma alla våra ansträngningar att intellektuellt och moraliskt, socialt och ekonomiskt höja vårt folks standard att bli i stor utsträckning vanmäktiga. Bostadspolitiken ligger därför som ett bottenkrav i all profylaktisk socialpolitik, i varje strävan att höja befolkningens kvalitet. Liksom vid alla de andra socialpolitiska reformkraven blir därvid även i bostadsfrågan barnavårdssynpunkten den utslagsgivande. Bostadsfrågan gäller främst sundheten hos de bostäder, vari nationens barn skola ha sina hem.
Vår redogörelse i femte kapitlet för de breda lagrens bostadsstandard i vårt land ger en sorglig bild av efterblivenhet på detta viktiga område, och tillståndet utgör en maning till skyndsamma och kraftiga samhällsinsatser i syfte att nå en verklig bostadshygienisk uppryckning. Statsmakterna ha även tid efter annan uppmärksammat detta problem.
