Sida:Kris i befolkningsfrågan folkupplaga.djvu/322

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
320
SOCIALPOLITIKEN OCH FOLKETS KVALITET

samtidigt ett grundläggande individuellt lyckokrav. Den sociala cirkulationen och problemet om dess riktiga styrande hör därför med till det stora kvalitetsproblemet.

Det finns, som redan antytts, två sidor på denna sociala cirkulation: en horisontal, som gäller valet mellan yrken i och för sig, och en vertikal, som bär klassprägel och som i sista hand beror på att vissa yrken äro betraktade såsom "högre" och under nu rådande förhållanden ge möjlighet till större inkomster och högre social ställning. Numera börjar det dock bli mer allmänt erkänt, att den vertikala sidan av den sociala cirkulationen och därmed hela den nedärvda klasskillnaden och klassmotsättningen inom folket, betecknar ett frätande gift i det sociala livet. Även individuellt och t. o. m. för de särskilt gynnade börjar detta fenomen allt oftare framträda såsom en olycka. Det har således blivit uppenbart, att det inte uteslutande är en tjänst man gör sina barn genom att över deras förmåga pressa in dem i de "högre" yrkena, där de i så fall ofta bli utan sysselsättning eller i alla händelser aldrig vinna den personliga tillfredsställelsen att vara helt i nivå med sitt arbetes krav.

Produktionens demokratisering har därför börjat framstå såsom ett alltmer allmänt omfattat socialt ideal. Längst bort skymtar det klasslösa samhället, där hela den sociala cirkulationen uteslutande är en ren yrkescirkulation. Ett eftersträvansvärt socialt anseende kommer visserligen alltid att förenas med det arbete, som innefattar moment av andras ledande, och möjligtvis behövas även därutöver vissa smärre skillnader i arbetsersättning för att vidmakthålla en socialt önsklig ambition hos medborgarna. Men de nu rådande prestige- och inkomstskillnaderna gå långt utöver vad som kan motiveras av dessa sociala skäl. De ha blivit självändamål, klassintressen och böra med alla medel bortarbetas.

En fortsatt relativ nedpressning av lönerna i överklassyrkena – eller hellre, om man så vill, en fortsatt relativ stegring av