Sida:Kris i befolkningsfrågan folkupplaga.djvu/328

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
326
SOCIALPOLITIKEN OCH FOLKETS KVALITET

begränsning, som är önskvärd, och samtidigt göra denna begränsning till en verklig sållning av begåvningen och ambitionen.

De socialpolitiska reformer, vi tidigare gjort oss till förespråkare för, komma vidare att resa anspråk på en allt större mängd högt utbildad arbetskraft. Det kan kanske komma att bli fråga om att verkligen fullt utnyttja vårt duktiga, utbildade folk. Men bortsett därifrån, så är det orimligt att täppa till själva kanalerna för den sociala cirkulationen. Det är redan inledningsvis framhävt, att klass- och yrkescirkulationen numera allt fullständigare inskränkts till att bero på skolornas förmåga att vara sådana kanaler. Förstärker man det monopol på de "högre" yrkena, som den fåtaliga ekonomiska överklass äger, vilken alls ej hindras av kostnadshänsyn, och dämmer man upp denna ståndscirkulation, så konserverar man de alltför stora klasskillnaderna och sänker därtill effektiviteten på själva de sociala och ekonomiska nyckelpositionerna. Det gör man icke ostraffat i ett samhälle, som tekniskt, ekonomiskt, organisatoriskt och ideologiskt befinner sig i en nästan explosionsartad utveckling.


Sammanfattning.

I den önskestyrda skildring av framtida socialreformer, som givits i detta kapitel, har den ledande synpunkten fått vara befolkningskvaliteten – frågan, hur vi kunna möta de skärpta kvalitetskraven genom att förbättra vårt folkmaterial. Två andra i huvudsak med varandra sammanlöpande synpunkter ha emellertid samtidigt legat under hela framställningen: behovet av en ekonomisk utjämning i proportion till barnförsörjningsplikten i syfte att minska den familjeindividuella extrakostnaden att föda upp barn och det därav härledda men även i och för sig motiverade behovet av ekonomisk utjämning mellan klasserna. Dessa syftlinjer korsa icke varandra utan sammanlöpa.