Sida:Kris i befolkningsfrågan folkupplaga.djvu/332

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
330
SOCIALPOLITIKEN OCH FOLKETS KVALITET

del av ett familjevärnande barnavårdsprogram kan nämligen förverkligas redan genom en rationalisering av den socialpolitik vi redan ha. Detta gäller t. ex. införandet av en ny anda i vår uppfostran. Vad gäller reformerna i allmänhet och kanske särskilt hälsovårdsreformerna, bör vidare erinras om att en omfördelning av kostnaderna mellan de enskilda familjerna – från flerbarnsfamiljerna till ungkarlar och mer eller mindre sterila familjer – icke är detsamma som en stegring av dessa kostnader "för samhället i sin helhet", och detta ej blott från "kommunistisk" utan från varje genomtänkt socialekonomisk synpunkt. Ett överförande av vissa barnkostnader från flerbarnsfamiljerna till samhället reser visserligen svåra finansiella och administrativa problem, men dessa äro icke – så länge det blott är fråga om en omfördelning – liktydiga med en kostnadsstegring av real ekonomisk natur. Denna sats hör nu icke till nationalekonomiens nymodigaste landvinningar utan är en beståndsdel av dess förblivande traditionsarv ända från den klassiska tiden. Det vore därför måhända icke för mycket begärt, att nationalekonomerna av facket mera allmänt i sin populärvetenskapliga verksamhet ville bidraga till ökad insikt hos vårt folk på denna viktiga punkt. En del av deras populära verksamhet på sistone måste dessvärre sägas ha inneburit ett förvanskande eller i bästa fall ett undanskylande av denna för hela vår offentliga diskussion om sociala och ekonomiska frågor grundläggande sanning, att fördelningspolitik icke i och för sig innebär kostnadsstegring.

Större delen av de reformer vi föreslagit innebär emellertid otvivelaktigt en betydande höjning och utvidgning av den barna- och ungdomsvård, vi hålla oss med, och förutsätter därför även en kostnadsstegring. Vi utgå från att mängden och kvaliteten av de tjänster och nyttigheter, som komma familjerna och barnen till godo, skola höjas och vi eftersträva dessutom ett större barnantal att så sörja för. Den saken bör heller icke fördöljas, och vi ha icke dolt den. Man får dock icke överdriva